Silphium en utdöd medicinalväxt värd sin vikt i guld

3
3128
Silphium avbildat på ett mynt från 435-375 BCE (Before Common Era) - Foto: Osama Shukir Muhammed Amin
Silphium avbildat på ett mynt från 435-375 fKr – Foto: Osama Shukir Muhammed Amin, Ancient.eu, Creative Commons

Silphium eller silfion var en unik medicinalväxt som förmodligen enbart existerade i samma region som den nordafrikanska staden Kyrene i Libyen. Silphium var under en period stadens viktigaste exportvara och så betydelsefull för regionens ekonomi att växten avbildades på mynten. Kejsaren Julius Caesar ska ha gömt undan silphium i regeringens skattkammare.

Silphium användes under antiken som krydda, afrodisiakum och medicin. Produkten som utvanns ur växten var främst en mjölksaft som torkades till en harts som kallades laserpicium vilken användes som medicin. Fröna skördades och användes som krydda. Växten var så värdefull att den gjorde Kyrene till en av de rikaste städerna i hela Afrika.

Legenden säger att silphium upptäcktes efter att ett svart regn svept längs Libyens östkust för mer än 2500 år sedan. Nedfallet av det svarta regnet ska ha gynnat växtens utbredning på Libyens fruktbara sluttningar. Detta var under perioden då Cyrenaica hade rika vattenkällor och prunkande grönska. Än idag är denna östra region i Libyen rik på nederbörd, skriver Zaria Gorvett för BBC.

Karta över Cyrenaica, Marmarica och Kyrene under den romerska eran på 200-talet efter Kristus.
Karta över Cyrenaica, Marmarica och Kyrene under den romerska eran på 200-talet efter Kristus (Källa: J.M. Dent, E.P. Dutton, 1907). FÖRSTORA KARTAN

Romarna ansåg att silfion var värd sin vikt i guld och att det var en gåva från Apollon. Plantan användes under antiken och produkterna från växten var vanligt förekommande runt Medelhavet. Växten hade specifika hieroglyfer inom den egyptiska och den minoiska kulturen. Gorvett skriver att Julius Caesar hade en gömma på 680 kg med silphium lagrad i regeringens skattkammare.

Eftersom växten idag anses vara utdöd är det oklart exakt vilken typ av växt det handlar om. Därför beskrivs den idag som en utdöd art av släktet stinkflokesläktet (Ferula) inom familjen flockblommiga växter, eventuellt en varietet av Ferula communis.

En del experter menar att Ferula tingitana kan vara samma växt eller en utdöd variant inom släktet Ferula besläktad med Ferula tingitana, Ferula narthex eller Thapsia garganica.

Växten asafoetida vars harts kallas dyvelsträck användes som ett billigare substitut. Den hade tillräckligt liknande egenskaper med silphium för att romarna och geografen Strabo, skulle använda samma namn för dem båda, uppges på Wikipedia.

Arkeologisk plats i Cyrene, Libyen - Foto: Wikimedia Commons
Arkeologisk plats i Kyrene, Libyen – Foto: Wikimedia Commons

Användningsområden för silphium

Matlagning

Stjälkarna rostades, sauterades eller kokades och åts som en grönsak. Rötterna intogs färska doppade i vinäger. Silfion användes ofta blandad med linser och om fåren fick äta växten blev köttet delikat mört.

Doft extraherades från blommorna. Växtsaften torkades och smulades över maträtter. Romarna som gillade att äta halvliggande använde kryddan i sina delikata gastronomiska utsvävningar som bräserad flamingo.

Inom grekiskromersk matlagning användes fröna från silphium som en exklusiv och dyrbar krydda i receptsamlingar benämnda Apicius. Långt efter att växten försvann fortsatte den att omnämnas i receptböcker.

Medicinalväxten silphium

Inom läkekonsten ansågs silphium ha en rad olika medicinska effekter. Den användes mot allt möjligt från anussjukdomar till hundbett. Växten ska ha botat hosta, halsont, feber, magsmältningsproblem, smärtor, vårtor och flera andra sjukdomar.

Den romska författaren Plinius den äldre varnade för att aldrig under några omständigheter använda silphium för att försöka desinfektera tandröta. Pliny beskriver hur en man kastade sig från ett hus av smärtan.

Romans och prevention

Silfion användes som afrodisiakum. Juice från växten dracks som den var för att öka lusten och för att rena uterus. Växtens hjärtformade frön eller harts påstås ha använts som preventivmedel eftersom växten ska ha främjat menstruationen. Det som är känt är att flera arter inom familjen flockblommiga växter har östrogena egenskaper där vildmorot tex är abortframkallande. Det är alltså möjligt att silphium hade medicinska egenskaper som hindrade eller avbröt graviditet.

Det antas att frönas hjärtform fått betydelsen att associeras till romans, ända in i våra dagar, skriver BBC.

Artens försvinnade

Det finns oklarheter om växtens förmodade utrotning eftersom silphium enbart ska haft sin utbredning längs en smal kustremsa som uppskattningsvis var 20 mil lång och 5,5 mil bred i samma region som den Nordafrikanska staden Kyrene i Libyen.

Eftersom forskare ändå inte lyckats förklara vilken art det rör sig om så går det inte heller att med säkerhet fastställa att arten är utdöd, enligt forskning.

I Wikipedia uppges att silfion försvann på grund av stor efterfrågan på kött från betesdjur som ätit av växtens blad, vilket skulle gjorde köttet mört och delikat. Andra orsaker till utrotningen kan vara överbetning, ett torrare klimat, ökenspridning, en alltför intensiv skörd och en stor efterfrågan efter hartset som användes som preventivmedel.

En annan teori är att romarna som tog över makten i områden från grekerna inte hade kunskapen om hur de skulle skydda växtens livsförutsättningar.

Enligt historien råder det delade meningar om silfion gick att odla eller inte och exakt när växten försvann.

Plinius den äldre som levde år 23-79 efter Kristi födelse uppgav att den sista kända stjälken av silphium från Kyrene gavs någon gång mellan år 54-68 till kejsare Nero som en gåva.

Enligt ”Historia Plantarum” skriven av Theofrastos kunde silphium inte odlas. Om det stämmer var växten beroende av biohabitat som hade rätt förutsättningar för artens fortlevnad.

Romarna annekterade regionen år 96 fKr och de tog kontroll över Kyrene två decennier därefter. Skördandet av silphium tog rejäl fart och 100 år senare var plantan borta, men biskopen Synesios av Kyrene som dog 415 efter Kristus skrev att silphium då växte och fortfarande var rikligt förekommande.

Idag är växten spårlöst försvunnen, men vissa hoppas och tror att silphium fortfarande existerar någonstans runt Medelhavet.

I BBC-artikeln säger Monique Simmonds, som är vice ”director of science” vid den kungliga botaniska trädgården, Kew Gardens i London att det finns en gnutta hopp kvar att växten kan återupptäckas någonstans i Libyen.

”It could absolutely still be there. It’s not an easy country to survey”.

Text: Torbjörn Sassersson

Referenser och relaterat

Romerska imperiet och Cyrenaica (125 AD)
Romerska imperiet och Cyrenaica (125 AD)
Karta över Kyrene år 294 efter Kristus
Karta över Kyrene år 294 efter Kristus
SHARE
Torbjörn Sassersson är ursprungligen naturvetare med en fil kand med inriktning mot hälso- och miljöskydd. Torbjörn har arbetat på flera tidningar och som kommunikationskonsult sedan 1995 på bla Sasser Media Lab. Han är sedan 2011 även redaktör för nättidningen NewsVoice.

3 Kommentarer

  1. Intressant. Har läst lite om ambrosia (ragweed) nyss. Man försöker utrota ambrosia pga allergier fast att växten kan användas just mot allergier och astma, och bl.a. mot cancer.

  2. Låt en grupp vetenskapsmän börja söka efter växten, eller snarare dess frön. Grönt innebär inte att hela Cyrenikahalvön är frodig utan att stora delar samtidigt är torra. Bla bör bergen undersökas, t ex grottor och wadis.
    Det har genom åren visat sig att mängder med växter och djur man trott vara utrotade faktiskt fortfarande sparsamt existerar. Senast var återupptäkten av den ”utrotade” Tasmanvargen (Pungvarg).

Kommentera