Kanariefågeln i strålningsdimman – Hans Sternlycke om riskerna med 5G

0
2960
Mobilstrålning och smartphones
Mobilstrånling och smartphones

DEBATT. De elöverkänsliga är som kanariefåglarna. De som förr sändes ner i gruvorna för att se om det fanns gaser som kunde vara farliga för de som skulle arbeta där. Men den sjuklighet som drabbar dem tar vi inte varning av. Vi sitter för fast i kapitalintressen och vårt beroende av bekvämligheten med mobiltekniken.

Gästskribent: Hans Sternlycke (Bachelor of Science, politisk ekonomi, sociologi, kulturgeografi) och sedan 18 år arbetar han på ledarredaktionen på Miljömagasinet

Vi är alla drabbade av strålning och magnetfält på cellnivå, men de flesta av oss känner oss inte sjuka. Inte än. Vår huvuddimma kopplar vi inte ihop med mobiltelefonen. För många sjukdomstillstånd, så som Socialstyrelsens statistik visar, fått en dramatisk ökning samtidigt med mobiltelefonin kan man undra över om det finns ett samband: missbildningar, cancer i hud, prostata, sköldkörtel, hjärna, sköldkörtelproblem, hjärtstillestånd, rubbningar i immunsystem, psykiska sjukdomar och infertilitet.

Överkänslighet kan dock komma mycket snabbt och plötsligt. Det har inte gjorts någon undersökning efter 2009. Då var det tre procent som angav att de var elöverkänsliga. Med varje ny mobilgeneration torde det ha förvärrats genom högre frekvenser och mer digital kommunikation.

Med införandet av 5G kan sjukligheten explodera

Genom den höga frekvensen som används och kraven på hög överföringshastighet måste mobilsändarna ligga tätt. Det införs utan undersökning av hälsoeffekterna. Strålsäkerhetsmyndigheten anser inte att det behövs och att det kan oroa allmänheten. Antagligen därför att det skulle försvåra genomförandet.

Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för elektromagnetiska fält är infiltrerat av kapitalintressen. Myndigheten påstår att det inte finns någon forskning som visar att mobiltelefoner ger hälsoproblem. De larm som gjorts underkänns, som EMF Scientist Appeal från 236 forskare, som varnar för cancerrisker, neurologiska störningar, minnes- och inlärningsproblem och fortplantningssvårigheter, eller som senast 5-G appellen från nu över 200 vetenskapsmän och läkare, som vill ha stopp för införandet av 5 G tills hälsoriskerna är utredda.

Myndigheten hänvisar till att mobilstrålningen inte överskrider gränsvärdet, men det har bara uppvärmning som biologisk effekt. Det är formulerat av ICNIRP, en självutnämnd organisationbestående av forskare med anknytning till mobilindustrin. Vår kroppar är styrd av svaga elektriskasignaler, och strålning utifrån med rätt frekvens kan störa kroppens signalsystem.

All forskning är inte förutsättningslös

Den forskning som Strålsäkerhetsmyndigheten hänvisar till är ofta sponsrad av mobilindustrin. Den visar som regel inga hälsoeffekter. Däremot underkänns de bevis på negativa effekter som oberoende forskare visat.

Medias enda varning för mobiltelefoner är att för flitigt användande av dem kan göra oss stressade, inte att strålningen kan vara orsak till stressen.

Att ungdomen sover för lite och får fler psykiska problem sägs bero på dagens höga krav på dem, men inte att mobilstrålningen kan bidra, eller det att man tar med telefonen till sovrummet gör att sömnhormonet melatonin minskar av strålningen. I svaren på enkäten från Elöverkänsligas riksförbund var det inget parti som tog elöverkänslighet riktigt på allvar. Nyligen tog regeringen beslut om att alla elmätare skall ha timmätning. Antingen informationen sänds vidare mobilt eller via elledningarna ger det magnetfält. Oklart är om elöverkänsliga kan få undantag.

Folkhälsomyndigheten erkänner inte att det finns något vetenskapligt stöd för att rodnad, stickande känsla i huden, yrsel och trötthet kan ha något samband med elektromagnetiska fält.

Socialstyrelsen och kommunledningar följer också helt Strålsäkerhetsmyndighetens ofarlighetsförsäkran. Var mobilmaster finns behöver inte längre kartläggas. Att upprätta mobilstrålningsfria områden är inte tillåtet. Bidrag till funktionsanpassning för att minska strålning inomhus ges oftast inte. Elöverkänslighet påstås vara ett psykiskt problem som inte kan ge sjukskrivning. Den bot som rekommenderas är KBT, kognitiv beteendeterapi.

Under tiden får de som är värst drabbade av elöverkänslighet fly till skogen och uppsöka platser där strålningsnivån är låg och bo i bilar eller mobila byssjor, som kan flyttas om det kommer upp någon ny mobilmast i närheten. De kan inte åka ner till samhället eller uppsöka sjukvård utan att bli dåliga efteråt. Hur länge har vi råd att utestänga en så stor och växande grupp från arbetsmarknad och socialt deltagande? Varför skall de behöva leva under eländiga ekonomiska och fysiska villkor?

Gästskribent: Hans Sternlycke

Kommentera