REPLIK. Företrädare för utredningen om komplementär och alternativ vård fick in debattartikeln: ”Allvarliga sjukdomar ska bara få behandlas av vården” i DN den 4 juni. Utredarna vill bla ha ett utökat förbud mot alternativa metoder så att dessa inte ska få användas för samtliga allvarliga kroppsliga och psykiska sjukdomar förutom vid cancer, epilepsi och diabetes. Den 11 juni replikerade en förening för integrativ medicin i DN. TV Helse fick tillstånd av Jenny Levin att återpublicera artikeln.
Text: Styrelsen för Svensk förening för Integrativ medicin och hälsa | Temabild: Crestock.com (personen på fotot har inget med debattörerna att göra)
De förslag som utredarna lägger riskerar att gå om intet om de ska implementeras i rådande hälso- och sjukvårdssystem. Lagändringen riskerar att orsaka en ökad protektionistisk hållning inom den etablerade vården och bland dess beslutsfattare, i stället för ökad öppenhet mellan skol-, alternativ- och komplementärmedicin, skriver företrädare för Förening för integrativ medicin och hälsa.
Förslaget från utredningen av Komplementär alternativ medicin (KAM) syftar enligt debattartikeln till att förbättra säkerheten för de som önskar använda Komplementär alternativ vård (KAV). I det tidigare publicerade delbetänkandet ger utredarna förslag som syftar till att stödja integration av KAM i den redan etablerade vården, vilket är något som vi inom svensk Förening för Integrativ Medicin och Hälsa (FIMH), en förening för alla legitimerade vårdyrken, också arbetar för. Vi välkomnar därför utredningens förslag till ny lagstiftning och de förslag utredningsgruppen ger i sitt delbetänkande.
Men, i regeringsuppdraget ingår inte att ta hänsyn till den viktiga faktorn hur vården i Sverige är organiserad i dag. Vi menar att det är en alltför viktig faktor att förbise vid eventuell ny lagstiftning.
Organisationssystemet New Public Management (NPM) har misslyckats. Vi i FIMH är inte ensamma om den uppfattningen. Det har tidigare lyfts fram av såväl vårdpersonal, vårdchefer och patienter som oberoende granskningar och samhällsdebattörer.
Krav på mätbarhet i marknadsanpassningen av offentliga verksamheter och den administration som krävs för detta syfte, urholkar kärnverksamheten och begränsar vårdgivarens och i förlängningen patientens behandlingsalternativ. För patienter med kroniska sjukdomar är den här utvecklingen särskilt märkbar. Många hamnar i en loop inom vården och går från den ena vårdgivaren till nästa utan att få tillräcklig vård eller rehabilitering.
Vi håller med om att allvarliga sjukdomar ska behandlas av den etablerade hälso- och sjukvården, att det är en skyddande åtgärd och att det givetvis är så ett friskt hälso- och sjukvårdssystem bör fungera. De förslag som regeringens utredare ger i sitt första delbetänkande skulle i ett sådant friskt hälso- och sjukvårdssystem, främja en större öppenhet mellan vårdpersonal – såväl inom som utanför den etablerade vården – och myndigheter och vårdtagare. Vi ser, liksom regeringens utredare, att legitimerad vårdpersonal har mycket att lära från den alternativa och komplementära medicinen, framför allt när det gäller helhetssyn och åtgärder vars syfte är att stödja det friska.
Men, svensk sjukvård har hamnat i en farmakologisk återvändsgränd. Tidsbrist kan ofta leda till att ett besök hos vårdgivare resulterar i en diagnos och ett recept – vilket patienten har vant sig vid. Vissa sjukdomstillstånd kräver naturligtvis farmakologisk behandling, men oftare än vad som är fallet i dag kan behandlingen bestå av exempelvis en fördjupad och klargörande somatisk utredning, psykoterapi, kostbehandling och/eller fysisk aktivitet.
Förslag till vidareutbildning av vårdpersonal, som utredarna ger i sitt delbetänkande, är också helt i linje med vad vi anser behövs, vilket av naturliga skäl innebär att komplementär- och alternativmedicinare behöver bjudas in, för vem annars är bäst lämpad att undervisa i detta?
Viktigt att belysa är att det allra mesta av medicinsk forskning bedrivs av läkemedelsbolag. Resultatet är naturligtvis att farmakologisk medicin prioriteras framför andra läkeeffekter som omvårdnad och livsstilsfaktorer som inte alls erhåller samma forskningsresurser.
Denna obalans leder till fel i systemet och de ekonomiska intressen som ligger bakom obalansen kommer inte självmant att förändra situationen. Detta är i grunden högst bekymmersamt.
En analys av varför så många människor i dag väljer behandlingar av en mer alternativ karaktär är något som våra politiker behöver ta ställning till inför ett eventuellt lagstiftande. Implementeringen av de förslag utredningen ger är i dag en svår väg att gå så länge ekonomiska intressen tillåts styra svensk hälso- och sjukvård.
Vi befarar att de förslag som utredarna lägger fram under rådande förhållanden riskerar att gå om intet om de ska implementeras i rådande hälso- och sjukvårdssystem. Lagändringen riskerar då orsaka en ökad protektionistisk hållning inom den etablerade vården och bland dess beslutsfattare, i stället för ökad öppenhet mellan skol-, alternativ- och komplementärmedicin.
Signerat:
Maria Almqvist, legitimerad sjusköterska, anestesisjuksköterska
Elisabeth Bernin, jurist
Katri Brattström, socionom
Bo Edelstam, legitimerad läkare
Ursula Flatters, legitimerad läkare
Rolf Forslund, legitimerad sjusköterska
Sara Hamidi-Widen, legitimerad fysioterapeut
Leena Källqvist Nygren, legitimerad sjusköterska, legitimerad psykoterapeut
Jenny Levin, legitimerad dietist
