Det medfödda immunsystemet är vår första linje av försvar mot inkräktare. Redan efter några timmar är denna ”förprogrammerade” försvarsyrka i gång. Ett intressant fenomen är så kallad NETosis. Vi har olika typer av receptorer som känner igen främlingar och kan utlösa en rad mekanismer för att oskadliggöra fienden.
Text: Nils-Ola Holtze, pensionerad kirurg, Portugal. Artikeln uppdaterades kl 09:44.
Ett sätt för olika vita blodkroppar, tex neutrofila granulocyter, är att kasta ut sitt kromatin (DNA plus proteiner) som ett segt klistrigt nät för att fånga inkräktaren, ungefär som ett fiskenät. Tillsammans med nätet kommer en mängd olika partiklar som kan bryta ner och döda fångsten. Även inflammasomer som kan signalera till omgivningen om förstärkning behövs.
Detta kallas för Neutrophil Extracellular Traps (NETs) och är en viktig del av vårt initiala motstånd mot exempelvis bakterier, eller ett främmande modifierat spikprotein. Vanligtvis är det effektivt och hjälper oss att snabbt eliminera faran, men som alltid med immunsystemet är det ett tveeggat svärd. Det kan vara vår bästa vän, men också bli vår värsta fiende om processen är oreglerad, eller överstimulerad.
En överdriven NETosis är involverad i en rad olika sjukdomar som blodproppar, tex hjärtinfarkt och stroke, inflammationer som myokardit, autoimmuna sjukdomar som SLE. Nervsjukdomar, diabetes, cancer och mycket mer.
Kromatinet som kastas ut är segt, elastiskt och liknas med ett gummiband till konsistensen, på tal om stora gummiliknande blodproppar.
Vad händer om detta system ständigt aktiveras av ett främmande protein som aldrig tycks försvinna?
Våg efter våg anfaller och det spelar ingen roll hur många nät och hur mycket inflammatoriska rop på hjälp som skickas ut. Läget är hopplöst. Sedan kommer antikropparna som försätts i samma hopplösa ekorrhjul och därefter kommer nästa booster-dos.
