2009 upptäckte Terje Toftenes några röda fläckar på kroppen. Det visade sig vara förstadier till cancer. Knölar stora som köttbullar växte fram. 2016 diagnostiserades han med en sällsynt form av ”obotlig” lymfkörtelcancer. Kampen för ett tillfrisknande startade och efter 3 år tillfrisknade han.
Text: Birthe Storaker, ”Fria fra kreft – nå kan du se filmen” | Översättning: Madeleine Lidman | Redigering: Torbjörn Sassersson
Efter en tre år lång och lyckad behandlingskombination beslutade han sig för att dokumentera sina erfarenheter. Det resulterade i dokumentärfilmen ”Fri från cancer” som hade premiär hösten 2019.
Började med eksem- och psoriasisdiagnos
Tester hos hudläkare visade på atopiskt eksem och nickelallergi. Behandlingen var kortisonsalva och han köpte tub efter tub. Salvan dämpade klådan, men han fick hela tiden fler fläckar och blev sakta men säkert sämre. Terje gick därför till en allmänläkare som konstaterade att han hade fått psoriasis och ordinerade en starkare kortisonsalva. Det här pågick under fem år (2009–2014).
Han kliade sig fortfarande mycket, särskilt på kvällarna och var tvungen att smörja sig med kortisonsalva på huden för att kunna sova. Eftersom han haft en god hälsa under hela sitt liv och bara en frånvarodag från jobbet under de senaste 35 åren, var han säker på att han snart skulle bli bättre.
Tålde inte mjölk och gluten – drog ned på socker, kaffe och bröd
Hösten 2015 förvärrades Terjes hälsosituation. Några av hudförändringarna började vätska sig och han märkte att han hade en utväxt på höften. Han besökte läkaren Erik Hexeberg, eftersom han trodde att symtomen hade något att göra med hans livsstil. Efter grundliga tester på Lab1 i Sandvika, i Norge, visade det sig att han inte tålde mjölk och gluten.
Terje tog omedelbart bort detta från sin kost, plus att han tog bort socker, kaffe och bröd. Tack och lov så minskade utväxterna och försvann. Samtidigt var han i kontakt med en healer och en person kunnig i kvantmedicin, vilket gav ytterligare positiva resultat.
Gled tillbaka till det skadliga ätmönstret – knölar stora som köttbullar växte fram
När allt började bli bättre föll Terje gradvis tillbaka i sitt gamla ätmönster och på nyåret kände han flera nya knölar i form av en stor utväxt på andra sidan av höften samt knölar på baken. När de inte försvann gick han till läkaren igen i februari 2016.
Läkaren ville skicka honom till Rikshospitalet för ytterligare undersökningar, men med en väntetid på två och en halv månad växte knölarna sig större och läget förvärrades för varje dag. Knölarna såg ut som stora svampar och flera hade en samma storlek som en köttbulle. När han kom in på hudavdelningen på Rikshospitalet gjorde de en CT-undersökning och tog ett lymfatiskt vävnadsprov, innan han skickades vidare till Radiumsjukhuset.
Diagnos: lymfkörtelcancer
Efter att ha tagit bort en av de inflammerade lymfkörtlarna fick han diagnosen Sézarys syndrom. Det är en speciell typ av lymfkörtelcancer som sitter i huden och i lymfsystemet. Denna sällsynta typ av cancer drabbar 5–7 personer per år i Norge och enligt läkarna har ingen någonsin blivit botad från sjukdomen. Cancerläkarna trodde dock att de kunde bromsa cancertillväxten och ville starta en behandling med en gång.
Terjes livsstil behövde ändras
Terjes jobb som videoproducent i sitt eget företag innebar perioder med mycket tidspress och stress. Han drack mycket kaffe, åt snabbmat, tröståt sötsaker och tillbringade långa arbetsmöten framför skärmen. Dessutom hade han några år tidigare hittat höga halter av metaller i kroppen, särskilt kvicksilver och aluminium.
Terje var övertygad om att hans livsstil och förgiftade kropp var orsaken till sjukdomen och funderade över vad han skulle kunna göra. Läkarna sa att han bara skulle leva som vanligt, men gärna träna och äta hälsosamt och sa att inga studier visade en koppling mellan livsstil och den här typen av cancer. Det berodde antingen på otur eller genetisk predisposition.
Sjukhuset föreslog att man skulle börja med strålning och sedan påbörja immunterapi, som han fick veta fungerar i 10–15 procent av fallen. Om det inte fungerade, var cellgifter nästa alternativ.
Han fick veta att han måste fortsätta behandlingen resten av livet. Hans enda möjlighet att bli frisk var att göra en stamcellstransplantation, som dock var komplicerad och kunde gå åt båda hållen. Sjukdomen skulle kunna blossa upp eller dämpas. Utan behandling visade statistiken att han hade 2–6 år kvar att leva.
Avgiftningsprogram – Kastade kortisonsalvan
Han hade läst om cancerpatienter som hade fått ett bra resultat efter att de avgiftats och bestämde sig för att testa det först. Terje bad Radiumsjukhuset om betänketid inför behandlingen. Samtidigt kastade han tuberna med kortisonsalva.
”I sju år hade jag smörjt mig med immundämpande salva på stora delar av kroppen, utan att bli bättre, säger Terje. ”Jag accepterade inte att bara behandla symptomen”.
Han kontaktade en skicklig biopat som också praktiserade näringsmedicin.
”Han uppmanade mig att inte hoppa över den skolmedicinska behandlingen”.
Terje betonar att biopaten pekade hur riskabelt det skulle vara, men han hade beslutat sig för att prova naturliga metoder först.
Reningskur och helhetsterapi
Biopater ser sjukdomar ur ett helhetsperspektiv och använder andra metoder för att analysera kroppens tillstånd än de konventionella, som till exempel mörkfältsmikroskopi av blod och irisdiagnostik. Blodbilden indikerade tungmetallbelastning och att Terje hade problem med matsmältningen, vilket resulterade i att tarmen bildade giftiga ämnen som belastade levern.
Tungmetallerna från miljön och gifterna från tarmen utgjorde troligen den största miljöbelastningen på levern, berättade biopaten.
Därför utsöndrades vissa av gifterna genom huden, vilket förekommer hos en del människor. Detta ledde i sin tur till atopiskt eksem, som är inflammatoriska reaktioner i huden.
”Efter en lång period ledde det i sin tur fram till cancern”, menade Terje.
Biopaten satte honom på vattenfasta i 10 dagar och psylliumfrön för att rensa tarmen. På så sätt fick den överbelastade levern ett nödvändigt avbrott.
”Min lever var som en köksfläkt som inte rengjorts på 20 år.”
Efter fastan skulle levern rensas med en lågproteinkost och han fick veta att han bara fick äta kokta grönsaker i tre månader, kompletterat med olika kosttillskott.”
”Utmaningen är att få i sig rätt näringsämnen, samtidigt som man blir av med de giftiga ämnena”.
Näringsämnen i kokta grönsaker tas upp väl. Andra preparat som rensar ut tungmetaller ingick också i själva proceduren, precis som antioxidanter och homeopatiska medel för att döda virus, svampar och bakterier. Redan efter tre veckor började saker och ting hända. De tre största tumörerna började vätska sig och huden skalades bort, ett tecken på att de började upplösas.
”Det här var både obehagligt och mycket glädjande”, säger han.
Sköt upp strålbehandlingen igen. Efter sex veckor var Terje på kontroll på sjukhuset. Han var något bättre och kände att kroppen hade börjat reparera sig själv. Därför ville han skjuta upp strålbehandlingen ett tag till, vilket cancerläkarna avrådde ifrån.
”De ansåg att det förmodligen var det bästa”, säger Terje, som fortfarande ville fortsätta med sitt eget upplägg.
Tumörerna hade en lämplig placering för att bestrålas
Huden blev allt bättre. Klådan upphörde för första gången på sju år, men de största tumörerna var fortfarande ömma och hade inte blivit synligt mindre, även om de hade ändrat form och vätskade sig mycket.
Läkaren rekommenderade därför att Terje strålade tumörerna. Han ansåg att återhämtningen skulle gå mycket snabbare om cancercellerna angreps och immunsystemet fick mindre att arbeta med. Dessutom hade tumörerna en lämplig placering för att strålas.
Huden läkte snabbt
”Du löper ingen risk, men risken för spridning till de inre organen finns om du inte behandlas”, berättade läkarna på Radiumsjukhuset.
Terje beslutade sig för att acceptera 15 omgångar med fotonstrålning på de tre största tumörerna.
”Radiologerna gjorde ett fantastiskt jobb, och tumörerna krympte och försvann på tre veckor, mycket snabbare än väntat. Ytterligare strålning av de två sista tumörområdena en månad senare gav samma resultat.”
Efter strålningsomgångarna började något annat hända. Alla andra områden på huden på kroppen, läkte snabbt. Under januari och februari 2017 läkte huden helt! Det var nästan helt otroligt att frisk hud varje dag tog över de drabbade områdena. Ett benmärgstest i mars, nio månader efter cancerdiagnosen, var negativt, inga fler cancerceller i kroppen. Idag, två år efter diagnosen, är Terje fortfarande frisk. Endast ett fåtal synliga ärr finns kvar efter en sjukdom.
”Idag är jag 100 procent frisk”
Vad var det som fungerade? Läkarna på Radiumsjukhuset anser att strålningen gjorde hela skillnaden. Terje var hela tiden öppen med den kompletterande behandlingen han använde, men läkarna hade liten tilltro till den. De varnade för att ta något annat än rena kosttillskott. Ändå blev de förvånade över den snabba återhämtningen.
”De sa att jag var ett sällsynt lyckat fall. Enligt läkarna borde strålningen inte ha påverkat resten av huden på områdena på fötterna, ryggen, magen och vänster lår och ben, eftersom den endast var riktat mot tumörerna på ryggen och låret”
”Det faktum att resten av hudproblemen försvann så snabbt, tror de berodde på rena rama turen”, säger Terje.
”Jag anser att jag påverkat de underliggande orsakerna. Kuren jag höll på med under sex månader, varav tre med grönsakssoppa, rensade ut tungmetaller och gifter och fick leverfunktionen och immunsystemet att börja fungera igen. Det syns tydligt på proverna jag tog. När strålningen dödade de belastade cancercellerna kunde immunsystemet reparera resten.
Enligt sjukhuset skulle jag få kämpa med lymfkörtelcancern och hudproblemen under resten av mitt liv. Idag är jag 100 procent frisk, har inte haft ett enda symptom på över två år och har mer energi än på länge. Jag är hälsosam när det gäller kosten och försöker undvika socker, vete, mejeriprodukter och rött kött och är försiktig med alkohol och kaffe, tränar regelbundet och arbetar mindre. På pappret är jag pensionerad, men älskar fortfarande att jobba.”
Efterlyser större öppenhet att kombinera olika behandlingar
Fler och fler får cancer och varje tredje norrman beräknas få cancer under sin livstid.
”Dödligheten minskar dock och traditionell cancerbehandling visar också bättre resultat, vilket är mycket bra”, säger Terje.
Ändå anser han att det borde vara större öppenhet kring möjligheterna att kombinera olika behandlingar.
”I Norge har vi en konservativ inställning till naturmedicin och nya förståelsemodeller. Det är ett ganska ensidigt synsätt, vilket är förståeligt eftersom det handlar om livet. Det finns dock många duktiga terapeuter med en grundlig utbildning och djup insikt, men de släpps inte fram när det gäller kroniska sjukdomar.
Större öppenhet från båda sidor borde vara i allas intresse, inte minst för patienterna!
Skolmedicinen har också sina brister och läkarna vet inte allt om hur stress, känslomässiga trauman, kost, miljögifter och mikroorganismer påverkar oss. Läkare som inte förstår sambanden förklarar många gånger sjukdomar med genetisk disposition eller otur.”
Ingen tid läggs på att forska på de som är friska
När Terje togs in på sjukhuset undertecknade han att han var villig att finnas tillgänglig för forskning. Han berättade för läkaren att han förväntade sig höra från forskningsavdelningen eftersom han inte hade några cancerceller kvar.
”Jag blev chockad över svaret”, säger Terje: ”De hade så mycket att göra att de hade fullt tillräckligt med att forska på dem som blivit sjuka och därför inte hade tid att undersöka dem som blivit friska.”
Terje påpekar att cancer är ett symptom på något bakomliggande problem. Man dödar budbäraren och budskapet når inte fram, eftersom konventionell medicin tror att cancer uppstår genom slumpmässiga mutationer och att celler börjar delas okontrollerat.
”Men har inte allt en bakomliggande orsak? Forskning visar att vi samlar på oss gifter i kroppen under hela livet. Att det är orsaken till många kroniska sjukdomar är ett faktum. Avgiftning som behandling verkar därför logisk. I efterhand har jag tänkt att avgiftning inte bör kombineras med cellgifter, som belastar levern. Därför måste man veta vad man gör och i vilken ordning man gör det”, säger Terje.
Terje avrundar med att säga att han är tacksam för den hjälp han fick från Radiumsjukhuset.
”Läkarna där är väldigt skickliga. Även om vi var oeniga om min avgiftningsplan kände jag att de verkligen var engagerade i att göra det bästa för mig. De respekterade mitt beslut att skjuta upp deras erbjudande om behandling.
Det största tacket går ändå till terapeuten som förstod vad som var fel i min kropp och hade kännedom om hur det skulle åtgärdas. Utan den hjälpen skulle jag fortfarande ha varit en cancerpatient och hade varit tvungen att få en mycket dyr behandling under hela mitt liv.”
Text: Birthe Storaker
Relaterat
- Dokumentären kan beställas på Frifrakreft.no
Trailern från filmen
