Rosa bullar till förmån för Bröstcancerförbundet bidrar till ännu mer cancer

2
5431
Bröstcancerfonden och rosa bullar bidrar till cancer anser artikelförfattaren. Foto: Ulla Gabay
Bröstcancerfondens rosa bullar bidrar till cancer anser artikelförfattaren. Foto: Ulla Gabay

Ulla Gabay - PressfotoDEBATT. Cancer är Big Business. Den 1 oktober 2018 meddelade KI att nobelpriset i medicin gått till James P. Allison och Tasuku Honjo för deras upptäckt av betydelsen att hämma immunförsvarets bromsmekanismer vid cancerbehandling. En ny kassako för läkemedelsindustrin. Tre dagar senare var det kanelbullens dag, med Bonjours ”rosa bullar” till förmån för Bröstcancerförbundet i butikerna. Ett cyniskt kassaflöde för livsmedelsindustrin.

Text och foto: Ulla Gabay (Gabay.com), hälsoskribent, författare

Trots en intensiv forskning under efterkrigstiden är cancerns utveckling en negativ historia globalt. Till stor del förklarad av forskningsuniversitetens kopplingar till såväl läkemedelsbolagen som livsmedelsindustrin.


Att ta emot bidrag från sockerstinna bullar till en ”patientnära bröstcancerforskning”, i detta fall från Bröstcancerförbundet som samlar in pengar genom Bröstcancerfonden, innebär att samtidigt sprida gödningsmedel för cancerns utbredning i samhället!


Årets Nobelpris bygger på principen om en individanpassad immunterapi där man på olika sätt stimulerar kroppens eget immunförsvar. Hur löftesrik den än skulle kunna vara för cancerpatienterna, kommer metoden på grund av läkemedelsbolagens vinstkrav inte på lång tid att bli tillgänglig för alla. Den är helt enkelt för dyr. Det handlar om intäkter i miljonklassen per patient och år.

Eller som en forskare uttryckte det vid en cancerkonferens via nätet på ett Universitet i USA.

“Inte förrän vi i någon mån kan standardisera även denna modell, kommer den att i högre grad bli tillgänglig för patienterna”, och redan där faller själva idén om individanpassad vård.

En sjuk cancervård

Vården är snart lika sjuk som patienten. I väntan på nya läkemedel borde vårdgivarna, utifrån patienternas erfarenheter, ta itu med att förbättra den vård som används idag. Här är mina reflektioner runt dagens cancervård efter att ha genomgått cellgifter och strålning vid SU i Göteborg:

  • Standardiserade modeller: Visserligen skiljer de sig åt beroende på vilken cancer/vilka cancerceller det rör sig om. Men utöver det finns inga individuella hänsynstaganden. Jag fick själv slita hårt med research, för att kunna peka på risker för mig personligen och få till lite nya rutiner i min behandling. Även läkarnas försvar för sina behandlingar är standardiserade utifrån statistik och studier. Så här gäller att själv kunna visa upp vetenskapliga fakta av nyare datum.
  • Utebliven information: Fullständig info är avgörande för patientens egna beslut runt den behandling som läkarna föreslår. På s 30 i broschyren Rosa Boken jag fick vid mitt första informationsmöte står:
    “Innan din behandling startar kommer du att få utförlig info både muntligen och skriftligen om vilka biverkningar som gäller för just dig.”
    Inte ett ord till mig, vare sig muntligt eller skriftligt, om en vanlig biverkan som heter PMPS (Postmastectomi Pain Syndrome), en djävulsk nervvärk som jag just nu sliter med sedan ett par månader. Den kan drabba uppemot 50% av bröstcancerpatienter som fått hela bröstet borttaget och därefter strålats. Sämst prognos är det för dem som haft mycket huvudvärk tidigare. Nu efteråt säger de på SU att den brukar försvinna efter 2-3 månader. Jag känner till fall som lidit av PMPS i 17 år. Hade jag informerats om denna biverkan hade jag beslutat annorlunda.
  • Förbisedda biverkningar: Läkarna är otroligt dåligt pålästa eller tar alltför lätt på de biverkningar som finns beskrivna för respektive läkemedel på FASS. Enligt den brittiske kardiologen Aseem Malhotra har de flesta läkemedel mellan 20-30 biverkningar, något han menar att läkarna sällan är medvetna om. Då vill det till att du själv är på tårna och håller koll. Jag fick t ex en behandling och ett preparat borttaget när jag pekade på biverkningar utifrån min individuella medicinska status, men först efter att jag lyft fram nya studier som stöd.

Medveten överbehandling

Oavsett vilken behandling du rekommenderas är den sedan standardiserad även i antal behandlingar. Baserat på några enskilda studier som kommit fram till det. Här är det extremt viktigt att man som patient lyssnar på sin egen kropp och instinkt. Mina cellgiftsbehandlingar var planerade till 3 inledande EC-behandlingar (Epirubicin + Cyklofosfamid) var tredje vecka, följt av 12 gånger med Paclitaxel en gång per vecka.

Inför min behandling ifrågasatte jag nyttan av cellgifter med min ovanliga cancer (IMBC, mindre än 1 procent globalt får den) utifrån studier från 2011 och 2013 jag läst som påstod att de var verkningslösa för mig. Min oro viftades bort med att ”de studierna var relevanta då men numera har vi mer effektiva medel”. Och så får jag sedan Paclitaxel som är tre decennier gammalt … Jag avbröt själv denna behandling efter 7 gånger.

Min strålning skulle ske 25 gånger, uppdelat på 5 veckor (varje vardag). Jag kände ett oerhört motstånd mot strålningen och ifrågasatte den 2 gånger med ansvarig läkare. Sista gången var i samband med min sista vecka, då jag tvivlade på det kloka i att fortsätta stråla på min sönderbrända hud. På min fråga vad de 25 gångerna var baserat på blev svaret:

”Det är en studie som kommit fram till det”. Varpå jag undrade om det kunde vara lämpligt på alla patienter. Då blev svaret: ”Vi vet att det är för mycket och att det genererar en hel del överbehandling. Därför strävar vi nu mot att komma ner till 15 behandlingar med något starkare dos”.

På grund av en “ny studie” som visat att endast strålningen var effektiv mot min cancer, beslutade jag mig för att fortsätta tiden ut. Det är ett beslut jag nu förbannar. Hade jag i det läget känt till effekterna av PMPS hade jag aldrig gått vidare.

Obefintlig kost- och näringskunskap

Rätt kost är A och O vid en cancerbehandling för att klara sig undan med några friska celler i behåll. Och inget göder cancer som socker, tomma kolhydrater och färdigmat! Ny forskning pekar klart och tydligt på vikten av att äta mer näringspackad vegetarisk kost och att utesluta animaliska produkter eftersom de innehåller tillväxtämnen som stimulerar cancercellernas tillväxt. Inom alternativkretsar promotas periodisk fasta runt dagen för cellgifter. Lovande studier på djur finns och Mayo Clinic lär hålla på med en studie på människor

De enda kostråd jag fick inför mina behandlingar var att inte äta grapefrukt som skulle störa cellgifterna samt att undvika min favoritmat, då jag annars riskerade att bli illamående av den för livet. Då jag inte låter någon annan styra mitt kostbeteende negligerade jag det rådet totalt och åt precis som vanligt med undantag av den gång jag mådde illa och lät bli att äta helt. Mina goda kostvanor klarade denna strategi galant.

Blir du inlagd är det ofta dåligt ställt. Visserligen finns det skillnader. På kirurgen fick jag ta med mig egen mat som personalen på avdelningen hjälpte mig att göra i ordning. Då jag blev inlagd på onkologen akut fick jag ingen mat alls jag kunde äta på två dagar. Trots att jag tjatade kom det vid varje måltid upp den mat som patienten före mig i sängen skulle haft. Jag vet andra som råkat ut för samma sak. Och vi ska inte tala om den mat som serveras ur ett näringsperspektiv, oavsett om du numera kan välja glutenfritt, veganmat, vegetariskt med mera.

Socker, socker och ännu mer socker

När jag fick mina cellgiftsbehandlingar fick mina stolsgrannar, som åt tårta och semlor, tummen upp av personalen: “Bra då går du upp i vikt”. En vän till mig blev uppmuntrad att gå ner och köpa bullar när hon var hungrig!

I en blå informationspärm fanns en broschyr med titeln “Om mat vid cancer”. På sid 9 står:

“Ingen mat är dålig mat. Ät den mat du tycker bäst om”.


I övrigt rekommenderas saker som färdigmat, energidrycker, saft, läsk och juice; processade produkter som gör mer skada i kroppen än nytta med alla sina sötningsmedel och E-tillsatser.


Lättprodukter i vilka fettet ersatts med syntetiska sötningsmedel och annat för att bli ätbart fanns med. Digestivekex som kvällsmål, kex som innehåller en bas av vitt industrimjöl, palmolja och socker som är bland det mest onyttiga någon kan äta – cancerdrabbad eller frisk. Här fanns margarin, leverpastej med mera –  livsmedelsindustrins produkter går som en röd tråd genom broschyren.

Text och foto: Ulla Gabay (Gabay.com), hälsoskribent, författare

2 Kommentarer

  1. Tack Ulla för att du skrivit om dina erfarenheter. Epigentisk forskning samt Nutrigenomics bevisar att kosten har stor betydelse för att ändra geners uttryck i positiv riktning vilket verkligen vore något för cancervården att uppmärksamma. Jag väntar otåligt på den dag när cancerpatienten får välja behandlingar antingen toxiska eller försöka med behandlingar som vist sig framgångsrika på seriösa integrativa cancerkliniker i Tyskland, Schweiz ,USA och Mexico.
    Egentligen borde man stämma cancervården för olaglig propaganda av mat som vetenskapliga studier har bevisat ökar cancerväxte, inte bara midjemåttet.

  2. Du har så rätt Kerstin! Jag har själv följt den epigenetiska forskning i flera år nu och det råder ingen tvekan om kostens påverkan på genuttrycken och i förlängningen framför allt de kroniska sjukdomarn. Jag tror att vi i framtiden kommer att se på sjukdomar ur ett helt nytt perspektiv. De som bromsar denna utveckling är läkemedels- och livsmedelsindustrins styrmedel. Och läkare som värjer sig mot allt nytt i rädsla för att då tvingas inse att de haft fel i åratal. Jag har under min cancerresa mött ett par yngre onkologer som bett att få samtal med mig om hur jag ser på kosten och vad jag gjort för att stärka min kropp under behandlingarna. De har klart uttryckt att de skulle vilja gå den vägen men inte får. Den dag vi får in den Integrativa onkologin i cancervården är mycket vunnet!

Kommentera