Är det säkert att använda tamponger och vet du vad bindorna du använder innehåller? Det vet inte myndigheterna heller. Och kanske vill du helst slippa veta hur det egentligen ligger till?
Text: Berit Kvifte, ”Kreftfremkallende bind og tamponger” | Översättning: Madeliene Lidman
Enligt mensforskaren Louise Klintner finns det inte några regler för vad menstruationsskyddet får innehålla och i vilka mängder. Om du är en menstruerande kvinna och läser det här, bör du känna till att under en veckas tid varje månad använder du produkter som kan innehålla cancerframkallande ämnen som styren, kloroform och dioxiner.
Womans Voices for the Earth, en 20-år gammal ideell organisation i USA, har hittat 20 olika ämnen i bindor, tamponger och trosskydd, som alla kan ha farliga hälsoeffekter i givna mängder.
De största aktörerna på den norska marknaden, Procter & Gamble (Always), SCA (Libresse) och Johnson & Johnson (O.B.), nämner ingenting om farliga ämnen varken på förpackningarna eller hemsidan. De vill helt enkelt inte ange exakt vilka ämnen eller ingredienser som ingår i produkterna.
Internationella mensdagen
Den internationella mensdagen, även kallad ”Menshygiendage” i Norge har funnits sedan den 28 maj år 2014. Dagen initierades av den tyska frivilligorganisationen Wash United och syftet med firandet är att sprida kunskap om kvinnors menstruation och att fokusera på få fram information om hygienartiklar för menstruerande kvinnor samt bryta tabun och krossa myter kring menstruationen.
Miljardindustri
Tamponger, sanitetsbindor, trosskydd och den så kallade ”menskoppen”, är en miljardindustri både i dollar och euro. Kvinnor över hela världen spenderar en betydande summa på hygienartiklar genom livets menstruationsfaser. När klimakteriet inträffar används oftast trosskydd istället då kvinnan går in i ”inkontinensåldern”. Från 12 års ålder till slutet av livet, använder alltså kvinnor produkter som inte tillverkats under reglerade former.
”Företagen hävdar att de gör noggranna tester, men eftersom produktionen inte är standardiserad vet vi ingenting om testerna. Och om det inte finns några krav är det svårt för konsumenterna att veta vad som räknas som en bra produkt”, säger Louise Klintner, doktorand i företagsekonomi vid Lunds universitet, till Dagens Nyheter.
Alexandra Scranton, taleskvinna för «Womans Voices for the Earth, är precis som mensforskaren Louise Klintner, inte imponerad av tillverkarnas försäkringar om att deras produkter är säkra. När organisationen testade Always binda, upptäckte de att tillverkaren fuskat i rapporteringen.
Inga gränsvärden
Det saknas övre gränsvärden för vad som är tillåtet när det gäller olika kemikalier i hygienartiklar för kvinnor.
När Kemikalieinspektionen genomförde inspektioner år 2018, trodde de att det inte behövde oroa sig för farliga kemikalier i hygienartiklar, men det blev snabbt uppenbart att vissa produkter innehöll farliga ämnen och för höga värden av dessa. Dessutom är det tyvärr fritt fram att påstå att produkten är ekologisk, även om det i verkligheten bara är en liten del av bomullen som är det. Konsumenterna blir lurade.
Alexandra Scranton säger också att det inte finns några publicerade data som har utvärderat potentiella negativa effekterna av kemikalier vid vaginal- eller vulvaexponering. Var gränsen går för hur mycket som är skadligt, är okänt. Eventuell forskning som har gjorts har aldrig publicerats. Då har man ett problem.
Vill ha kvalitetssäkring
Forskaren Louise Klintner arbetar nu med det svenska institutet för standarder, SIS, för att utveckla standarder för hygienartiklar. Hon hoppas kunna samarbeta med den internationella standardiseringsorganisationen ISO, även om intresset initialt verkar svagt. Att det inte finns någon standardisering för hygienartiklar innebär att kvinnor inte vet vad de innehåller, eller vilken påverkan det har på kroppen och miljön.
Miljömyndigheten, folkhälsomyndigheten och konsumentverket i Norge, vill inte uttala sig i frågan, men bekräftar att de inte har kunskap om vilka ämnen som finns i bindor och tamponger.
Hanne Gustavsen, rådgivare i Framtiden i våra händer, anser att tillverkarnas brist på transparens gör det svårt för konsumentorganisationerna att sätta press på dem.
”Vi anser att konsumenterna har rätt att veta vilka ämnen som finns i de produkter vi använder och vi hade helst sett att alla förbrukningsvaror hade en innehållsförteckning”, säger hon till KK.
Risk för underlivsproblem
Louise Klintner påpekar att det inte finns några studier om långtidsanvändning av mensskydd eller någon eventuell koppling mellan dessa och underlivsproblem som svampinfektioner och tampongsjukdomar.
”Du kan få svamp av flera orsaker, men förlossningsläkare och gynekologer som jag har pratat med samt en tidigare produktutvecklare, säger att det finns en tydlig koppling mellan underlivsproblem och hygienartiklar. Frigörandet av fibrer från tamponger kan ske om tampongen är för torr. Det kan orsaka små sår i slemhinnorna och göra kvinnan benägen att få infektioner i underlivet”, säger Klintner.
Det är tack och lov sällsynt med fall av «tampongsjukdom» eller toxisk chocksyndrom (TSS) som det också kallas, men utgången kan bli dödlig.
”Det står på tampongförpackningarna att man bör vara försiktig och använda rätt tampong beroende på mängden blödning, men tillverkarna säger ingenting om konsekvenserna om du inte gör det. Dessutom litar kvinnor mer eller mindre blint på att saker som ska användas i underlivet är ofarliga, kontrollerade och fria från farliga ämnen. Det ska man utgå ifrån”, avslutar Louise Klintner.
TV Helse är intresserade av att komma i kontakt med tillverkare som har garanterat rena och giftfria produkter för underlivsanvändning.
Text: Berit Kvifte
