CANCERPREVENTION. Kerstin Unger-Salén som driver ett hälsocenter för cancerprevention i Spanien går på djupet med de egentliga ursprungen till cancers uppkomst. Hon anser att nya forskningsrön och ett bättre vetande inte återspeglas inom den etablerade frisk- och sjukvården. Hennes debattartikel är väl underbyggd med referenser och bör ge många cancerdrabbade nytt hopp om att ett tillfrisknande är fullt möjligt bortom radikala metoder som kemo och strålning.
Text av Kerstin Unger-Salén som driver hälsobloggen Alltomcancer.com
Cancer fortsätter att öka och medför oerhört lidande för de som drabbas. Det finns inga tecken på att denna trend håller på att vända. Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, är cancer vanligare i hög-inkomstländer, som Norden, Storbritannien och USA, vilket anses ha att göra med ”livsstilsfaktorer såsom rökning, kost, fetma och alkohol”. Naturligtvis också därför att man lever längre i de länderna. Men det sistnämnda stämmer inte helt.
Danmark har exempelvis den högsta cancerincidensen i Europa, men däremot redovisar Spanien vars befolkning lever längre, väsentligen lägre cancersiffror (de ligger på 31:a plats). Japan är än mer slående för de har högst livslängd, men ligger på 41:a plats vad gäller cancerincidens.
WHO anser att kostvanor och livsstil avgör skillnader i hur hög en cancerincidens en viss befolkning drabbas av. Från år 2000 till 2014 har cancerincidens i Europa gått upp med 50 %! Det är vad WHO, Cancer Rapport förutsåg redan 2003. De förutspådde en ökning fram till år 2020 med 50%. Antalet cancerincidenser i världen ökar enligt WHO på ett alarmerande sätt.
Statistiken visar dessutom att cancer drabbar alltfler yngre människor, vilket är extra sorgligt. I en artikel i Telegraph.co.uk 2016 bekräftas detta. Jag citerar:
”Det moderna livet dödar barn. Antalet unga (åldrar 15 till 24) som diagnosticeras med cancer, har gått upp 40% under de sista 16 åren, p.g.a. föroreningar i luften, pesticider, dåliga kostvanor och strålning, varnar forskare.”
Trots alla forskningspengar, har man inte lyckats minska risken för cancer. Det är ett klart misslyckande som borde leda till reflektion över vad man gör fel.
Kraftfulla satsningar för att förebygga cancer lyser fortfarande med sin frånvaro. Så länge man inte vill gå till grunden med vad som orsakar en cancerutveckling kommer man inte kunna göra några verkliga genombrott.
Knappast muterande gener det handlar om
I officiella sammanhang bland cancerforskare, onkologer och hos Cancerfonden anser man att muterade gener skulle vara ansvariga för uppkomsten av cancer, men det ifrågasätts allt mer.
Låt mig försöka förklara. Mutationer är vanliga och leder inte nödvändigtvis till en cancerväxt. Det är en förändring som kan ske i generna när en cell delar sig. Mutationer kan bero på misstag i överföring av DNA vid celldelning, men också pga yttre faktorer. För att det ska bildas en cancercell behövs minst ett halvt dussin mutationer
I de flesta fallen tar immunförsvaret hand om muterade celler genom att döda dem på en gång, utan att vi ens vet om att det skett. Forskning är överens om att immunförsvaret spelar en central roll i att förebygga cancer.
Mutation som associeras med cancer, kan tom vara mer än vanliga i hälsosamma celler, enligt forskning av Martincorena, Iñigo, and Peter J. Campbell: ”Somatic mutation in cancer, and normal cells”, Science 349.6255 (2015): 1483-1489.)
Man har tex funnit att en mutationer som är kännetecknande för en kronisk myeloid leukemia (CML) testade även positivt hos hälsosamma människor, som inte hade drabbats av denna typ av leukemi. Det betyder menar forskarna, att mutation som associeras med cancer inte behöver leda till cancer. Därför kan också tidig diagnosticering ge ett falskt alarm.
Hur ska vi då veta vilka omständigheter gör att muterade gener leder till en cancerväxt? Allt pekar på att det som sätter igång cancer är en konsekvens av vilken inre miljö de muterade generna befinner sig i. De är inte i sig anledningen varför en cancertumör börjar växa utan är snarare vad som kännetecknar en cancer när den väl etablerat sig.
I en forskningsrapport, som heter: “DNA Mutations May Not Be the Cause of Cancer”, av Adouda Adjiri (maj 2017) säger forskaren följande:
”För mycket fokus har lagts ner på att skapa droger för att minska tumörväxt, vilket gjort att vi tappat ur sikte vad det är från allra första början som får normala celler att bli cancerösa. Att behandla grundorsaken till cancer är den enda vägen för att verkligen hitta hur man ska bota cancer”.
Han fortsätter:
”Bland alla ansträngningar att hitta en bot till cancer, och med tanke på fortsatta misslyckanden som registreras vad gäller cancerbehandlingar, måste man fråga sig om ”jakten” efter DNA mutationer verkligen kan leda till att vi en dag kan förhindra att cancer uppstår i kroppen?”
”Syftet med nuvarande symptomorienterade behandlingar är att krympa en tumör, men förebyggande åtgärder för att förhindra cancerceller att bilda en tumör, är också det som kan bota cancer.”
Så sant som det är sagt. Här borde krävas större ärlighet om vad som är kärnfrågan, menar jag.
Cancerfonden som mottar hundratals miljoner kronor varje år vidhåller däremot:
”Cancersjukdomar är i huvudsak genetiska sjukdomar som orsakas av mutationer i gener som styr celldelningen. Ny cancerbehandling riktas i hög omfattning mot att hämma effekten av gener med aktiverande mutationer. Vi söker därför nya gener som orsakar kolorektal cancer och studerar dessa muterade gener för att förstå hur de orsakar cancer”.
Kroppens ekosystem styr cancerutvecklingen
I journalen Cancer Research, enligt James DeGregori, PhD, vid the University i Colorado Cancer Center, är det mikromiljön, kroppens ekosystem i skadade vävnader (exempelvis orsakat av rökning, gifter och kemikalier eller för mycket solning), som tillåter celler med farliga mutationer att frodas. Han liksom andra forskare, anser att cancerforskningen har närmat sig denna sjukdom från en felaktig vinkel.
Sett med DeGregoris lins:
”Borde man se till att mikromiljön i vävnadernas ekosystem favoriserar hälsosamma celler. Det vore ett effektivt sätt att förebygga cancer.” Han avslutar med att säga; ”att manipulera den inre miljön är väsentligen lättare än att uppfinna teknologier som förhindrar gener att mutera.”
Med andra ord: förebyggande åtgärder måste handla om att minska de faktorer som medverkar till att skapa en dålig mikromiljö i kroppen. Den kunskapen finns redan idag och hör borde man kunna göra mycket mer.
Cancerforskningens representanter vill gärna få oss att tro att den gjort stora framsteg och cancerpatienter lever längre idag än tidigare. Det är sant i vissa avseenden, det ska inte förnekas, men så länge cancer fortsätter att öka i rasande takt, och barn samt allt yngre människor får cancer, finns det inte mycket de att känna sig stolt över.
För mycket cancerforskningen – för lite cancerprevention
En stor del av pengarna till cancerforskningen används till stor hur man ska designa läkemedelsbehandlingar som motverkar genetiska mutationer. Vi behöver bara läsa vilka prioriteringar Cancerfonden har i den här frågan.
Sjukvården stirrar sig blind på att undanröja symptom och cancerbehandlingar är inget undantag. Jag tror man kört fast i fel spår.
Eftersom cancer blivit allt vanligare, speciellt efter industrirevolutionen, borde man kanske titta på vad som förändrats sedan dess?
Varje år ökar gifter, främmande kemikalier, pesticider och plaster, föroreningar i mat och från utsläpp i vatten och luft. Man konsumerar sötade drycker och sötad industriframställd mat samt rött kött, charkvaror, transfetter och andra raffinerade samt dåliga matoljor, vilket framkallar inflammation. Vi röker fortsatt alldeles för mycket. Allt detta belastar kroppen, och skadar celler och deras mitokondrier.
Dessutom utsätts vi för allt mer strålning från mobiler och surfplattor [elektrosmog], men också joniserad strålning från röntgen (röntgen används allt mer för att ställa diagnoser).
Läs mer i NewsVoice: Ex Associate Professor: “Is the ‘Electrosmog’ Finally Clearing?”
Lägg till långvariga hormonbehandlingar som P-piller (en studie publicerad Dec. 7, 2017 i the New England Journal of Medicine, handlar om P-piller; “Contemporary Hormonal Contraception and the Risk of Breast Cancer.”), samt större konsumtion av läkemedel, stress, brist på motion och sömn, så tror jag vi har kommit närmare sanningen om varför cancer drabbar allt fler människor, speciellt i högindustriella länder.
Socker, diabetes och fetma har en klar relation till cancer
Ett växande hälsoproblem av närmast epidemiska proportioner är diabetes och fetma som knappt fanns för 100 år sedan. Vad har hänt även här? Finns det ett sammanhang?
Vår diet består av fler vita kolhydrater och socker än någonsin. Följden blir att blodsockernivåerna stiger. När vi äter fler kolhydrater än vad vi behöver, lagras överskottet som fett och vi blir allt tjockare. Fetma ökar i takt med diabetes. Övervikt och fetma knyts till allt fler cancerformer, visar Världscancerfondens senaste stora forskningsgenomgång. Här finns också en hel del att göra i förebyggande syfte.
Höga blodsockernivåer skapar mer insulin och till slut utvecklas insulinmotstånd. Insulin är inflammatoriskt och det är väl känt att cancer är relaterat till inflammation. Kronisk inflammation har negativ inverkan på immunförsvaret som är vår bundsförvant för att bekämpa cancerceller.
En ändring i kostvanor kan många gånger vända diabetes 2 så att man slipper medicinering. Dessutom, en anti-inflammatorisk kost förebygger diabetes och cancer.
Mikromiljön som omger tumören; inflammerade celler, infektioner, och kronisk irritation, medverkar till tumörväxt och metastaser.
Cellgifter kan också bidra till mer inflammation, enligt en forskningsrapport publicerad i NCBI: ”Chemotherapy-enhanced inflammation may lead to the failure of therapy and metastasis”, – Dinesh Vyas, Gieric Laput, and Arpitak K Vyas
Olyckliga uttalanden av Alicja Wolk på Karolinska Institutet, såsom: ”Det finns inte en tydlig direkt koppling mellan sockerintag och cancer”, citeras på Cancerfondens informationssida. Ett sådant uttalande hjälper verkligen inte om man vill engagera människor att minska sin risk för cancer. Sverige är ett riktigt sockerätande folk. Vi äter 5% mer socker än vad Världshälsan rekommenderar. Vill vi minska risken att få cancer måste vi dra ner på sockret!
Cancerceller har tio gånger fler insulin receptorer än normala celler. De slukar glukos vilket gör att de kan växa snabbt och sprida sig. Cancerceller kännetecknas av att konsumera väsentligen mer glukos/socker. En kartläggning bekräftar att de cancerpatienter med lägst överlevnad är de som har högst blodsockernivåer.
Kanske vore det en bra ide att minska socker/glukoskonsumtion för cancerpatienter istället för att uppmana dem att äta sockerrik mat för att inte gå ner i vikt under pågående cancerbehandlingar.
Ökad insulinproduktion stimulerar nämligen IGF-1, ett tillväxthormon. Desto mer socker och snabba kolhydrater (utan fibrer), desto mer insulin produceras och desto mer triggas IGF-1 i kroppen. Som framgår av namnet, påskyndar tillväxthormonet cellväxt, så även cancer tillväxt. Sammanhanget mellan diabetes, socker och cancer är väl dokumenterat.
Långvarig syrebrist i cellerna
Syrebrist är en annan faktor som medverkar till cancer genom att bla sätta igång olika genuttryck för att cellerna ska kunna anpassa sig till den låga syretillgången. Under sådana omständigheter engagerar de sig i att föröka sig och sprida celler inom ett visst område. Intressant nog är det samma reaktioner som sker vid tumörväxt. När tumören växer uppstår syrebrist, s.k. hypoxia. För att underlätta tumörväxten, slår genuttryck på som underlättar nybildning av blodkärl (angiogenesis) genom att bl.a. tillföra nytt syre.
Så småningom uppstår hypoxia igen och så bildas det fler blodkärl, varvid tumören växer ytterligare. En ond cirkel som är svår att bryta.
Forskare med andra teorier om vad som initierar cancer
Nobelpristagaren Otto Warburg visade redan på 30-talet att cancercellers ämnesomsättning är annorlunda. Syre är kroppens viktigaste ämne och behövs för en produktiv energiproduktionen i mitokondrierna, cellernas kraftverk. Utan energi har vi ingen livskraft och kroppen kan inte fungera.
Vi vet att låga syrenivåer, dysfunktionella mitokondrier och en förändrad och ineffektiv ämnesomsättning är den underliggande orsaken till många degenerativa sjukdomar. Sannolikt är det också vad som driver en cancerutveckling. Det bekräftas i en artikel publicerad i Science Daily 2012 av Professor Ying Xu och hans kollegor vid University Georgia: “Låga syrenivåer i cellerna kan vara den primära orsaken till okontrollerad tumörväxt.”
Deras studier går tvärsemot den allmänt godkända trossatsen att genetiska mutationer är ansvariga för cancerväxt. Han är inte den ende som kommit fram till sådana slutsatser. En våg av nya forskningsbevis visar att mitokondrier och en förändrad ämnesomsättning spelar en central roll för att utveckla ålderssjukdomar som; Parkinson, Multiples Skleros, Alzheimer och cancer (se referenser nedan).
På vilket sätt skadas mitokondrier? Föroreningar, miljögifter, felaktig näringsfattig kost, brist på motion, ålder och för mycket stress, skadar mitokondrier (Kim et al., 1996; Payne and Chinnery, 2015. Ytterligare negativa faktorer; Mediciner, som vissa antibiotika, och statiner som reducerar Q10. Q10 är oumbärligt för välfungerande mitokondrier. Kunskap om mitokondrier och ämnesomsättning kan säkert vara ett effektivt sätt att förebygga och bota cancer.
Av någon anledning har de nya forskningsbevisen inte lett till en ny forsknings modell eller nya behandlingsrutiner på sjukhusen. Jag börjar undra, vill man verkligen lösa cancergåtan eller nöjer man sig med att se till att patienten kan leva med cancer och underhålla livslängden så långt som möjligt?
Text: Kerstin Unger-Salén som driver hälsobloggen Alltomcancer.com
Referenser och relaterat
Selen ingår det i enzym som skyddar cellerna mot oxidation av fria radikaler, samverkar med vitamin E. Det stärker vårt immunförsvar och stöder kroppens försvar mot virus – med andra ord stärker selen immunförsvaret. Professor Mikael Björnstedt, professor i patologi Karolinska anser t.o.m. att selen i framtiden kan användas som cytostatika vid behandling av cancer.
Brist på D-vitamin och cancer visar sig också ha ett sammanhang och C-vitamin -är sedan länge känt som en mycket effektiv antioxidant.
Vetenskapliga studier:
“Understanding the Intersections between Metabolism and Cancer Biology”, Matthew G.Vander Heiden12, Ralph J.DeBerardinis3
“Mitochondrial health, the epigenome and healthspan” publicerad I NCBI. Miguel A. Aon, Sonia Cortassa, Magdalena Juhaszova, and Steven J. Sollott
“Mitochondrial Toxicity” , Joel N Meyer Jessica H Hartman Danielle F Mello ,Toxicological Sciences, Volume 162, Issue 1, 1 March 2018, Pages 15–23. Publicerad 11 jan 2018. 30 sep 2014 Sep 30. doi: 10.1016/j.freeradbiomed.2014.08.027 PMCID: PMC4356994NIHMSID: NIHMS632200, PMID: 25277420
“The Warburg Effect: Evolving Interpretations of An Established Concept” Chi, J. T., et al.
“Gene expression programs in response to hypoxia”: Cell type specificity and prognostic significance in human cancers. PLoS Medicine 3, e47 (2006)
Artikel publicerad i NCBI; “How oxygen damages microbes: oxygen tolerance and obligate anaerobiosis”, Imlay JA
Ray KK, Seshasai SR, Erqou S, et al. Statins and all-cause mortality in high-risk primary prevention: a meta-analysis of 11 randomized controlled trials involving 65,229 participants. Arch Intern Med. 2010;170(12):1024–1031. Pub Med)
Mycket bra artikel
I stort sett intressant artikel, men jag tror inte på att kött per se orsakar cancer, Det påståendet saknar bevis och är med all sannolikhet en desinformation som nästan inga debattörer vågar släppa på grund av det sanslösa förtalstrycket av kött i media.
Ja, man kan ju välja vad man vill tro på och tycker man om rött kött så…Men det är visat i stora studier att rött kött har samband med tjocktarmscancer, se http://www.cancerfonden.se.
Och den stora klimatpåverkan av köttdjursuppfödning är också belagd.
Själv har jag minskat rejält på rött kött men unnar mig ibland. Det har gått utmärkt.
Det finns ingen forskning på konsumtion av viltkött och naturligt, ekologiskt kött som visar att detta ökar risken för cancer, alla studier som har gjorts inbegriper konventionellt framtaget, det vill onaturligt kött.
Det finns forskare som misstänker att järnet i kött kan öka cancerrisken, men att framför allt gröna och orangea grödor i så fall tar udden av den risken.
WHO säger att kött är MÖJLIGEN cancerframkallande och grundar detta på hälsopåverkan från processat och kött med carcinogena tillsatser. Resten är bara skuldbeläggande genom sammankoppling. Man blandar avsiktligt ihop dåligt med nyttigt kött för att nå sitt desinformationssyfte, det är bland annat så myndigheter spelar sina kort när de vill lura oss.
Konventionellt framtagna grödor ökar liksom dito kött risken för cancer. Naturliga grödor främjar hälsa vilket även gäller för naturligt, ekologiskt framtaget kött.
Kött, inälvor, fett och köttbuljong/bone broth är fantastiskt nyttiga födoämnen för människan, om de kommer från friska djur som har levt naturligt.
Jag skulle definitivt inte våga säga att man generellt bör avråda cancerpatienter från att äta bra kött, inälvor, animaliskt fett och köttbuljong, somliga cancerpatienter behöver sannolikt en viss mängd av dessa makro- och deras mikronäringsämnen. Rå lever är bevisligen ett av de bästa födoämnen som den cancerdrabbade kan äta.
Ju fler forskare som intresserar sig för The China Study, desto sämre renommé får den. Denise Minger har plockat isär hela studien och undersökt den i detalj och hon är verkligen inte imponerad:
https://www.youtube.com/watch?v=tsf9Tpm2Dgc&list=PLED91786C418D1335 (Fem avsnitt, totalt 45 minuter)