CORONAKRISEN. Till skillnad från Sverige är isoleringen av människor i Norge mycket hårdare under coronakrisen. Miljontals människor har suttit instängda hemma i månader och det har tagit hårt på psyket. En fd sjuksköterska slår larm om att karantän kan skörda liv genom fler självmord.
Text: Berit Kvifte, ”Mentalt ødeleggende karantene” | Översättning: Madeleine Lidman | Redigering: Torbjörn Sassersson | Bild: Lockdown-depression. Foto: Public Domain Pictures. Licens: Pixabay.com
Hanne Amanda Trangerud var tidigare sjuksköterskan och volontär i Landsföreningen för förebyggande av självskada och självmord i Norge. Hon uppmanar alla att inte glömma bort alla de som kämpar existentiellt nu när coronaviruset tvingar oss att stanna hemma.
”Om vi lyckas förhindra dödsfall orsakade av coronavirus, men samtidigt får en ökad självmordsstatistik, kan vi knappast kalla den nationella strategin för framgångsrik”, säger Trangerud som är orolig för att självmordstalen kommer att öka när självmordsstatistiken kan sammanställas i början på 2021.
Mediefokus handlar till stor del om hur coronaviruset angriper kroppen rent fysiskt, risken för smittspridning, om vi har tillräckligt med respiratorer, statistik över dödsfall från timme till timme och nya åtgärder från regeringen, men det är inte många som pratar om den mentala biten av coronavirusets framfart.
Alla de i karantän som redan innan coronakrisen fick fäste i Norge kämpade med psykiska problem upplever situationen som ännu tuffare. Det är en särskilt svår tid att inte få nödvändig psykologisk hjälp och specialisthälsovården har dessutom minskat ner på tillgängligheten eller har stängt.
”Väldigt många upplever att gränserna för vad de tål testas. Fokus hamnar oftast på de som redan hade det ganska bra, men som plötsligt inte har det så bra längre. De som har stått längst bort från klippkanten, så att säga. För människor som länge försökt klamra sig fast vid stupet, blev det tydligt vad som händer i en extrem situation”.
”Vi människor har ett band som kan töjas, men för de som har töjt ut det under en längre tid, finns det kanske inte så mycket mer att ta av i en situation som den här”, säger sjuksköterskan till TV Hälsa.
De röda dagarna av karantän och isolering
”Vi vet att många gruvar sig inför semestertider, högtider och röda dagar, för då rasar vardagen samman. De blir svårt att upprätthålla de dagliga rutinerna och många blir sittande ensamma och isolerade med sina mörka tankar. För många av de som kämpar har nu plötsligt hela våren blivit en enda lång ”röd dag”, säger Hanne Trangerud.
Självmordsproblematiken är ett faktum i Norden. Självmord sker i alla samhällsgrupper och i alla åldrar, bland män och kvinnor, yngre och äldre. Om många befann sig nära klippkanten innan vi märkte av coronaviruset effekt, så har stupet kommit ännu närmare nu för många som ett resultat av utbredd karantän och isolering.
”Det psykiatriska utbudet har varit dåligt länge. Många som har behövt hjälp har inte fått det. Många som har fått hjälp har inte fått tillräcklig hjälp. Deras behov av hjälp minskar inte även om resten av samhället stänger ner.”
Lockdown – en lyckad strategi?
Trangerud håller med om att åtgärderna för att stoppa coronaviruset är viktiga, men de innebär också stora utmaningar.
”Många som kämpar med det existentiella, som ångest, ensamhet, självskadebeteende och självmordstankar, kan nu förlora hela eller delar av den hjälp de brukar få. Det är en oroväckande konsekvens”, säger Trangerud.
Regeringar arbetar med åtgärder för att rädda företag och individer från ekonomisk ruin. Här måste alla hjälpa till. Det är strategin, men samhällets strategi måste också omfatta de som hotas av icke-materiell ruin.
”Jag tänker på dem som verkligen kämpar. Då menar jag inte de med besvikelser över avbrutna semesterledigheter och ett tråkigt vardagsliv som saknar kollegor och cafébesök, utan de som kämpar existentiellt.
Om vi lyckas förhindra dödsfall på grund av coronaviruset, men samtidigt drabbas av en ökad självmordsstatistik, kan vi knappast kalla den nationella strategin för framgångsrik. Det borde därför vara en del av samhällsandan att ta hand om denna grupp, även om de inte hörs”, säger Hanne Amanda Trangerud.
Psykiskt destruktivt för många
Vi reagerar olika på olika typer av problem. Många tycker att det är okej att inte behöva stå som packade sillar på överfulla tåg och spårvagnar till jobbet, eller slippa oändliga köer i bilen till och från jobbet. Andra ser karantän som en möjlighet att rensa i lådor och skåp.
”Karantän och isolering kan vara mentalt skadligt för många”
”Ensamhet och osäkerhet om vad som skulle hända de närmaste dagarna bidrog till att göra situation väldigt svår. Även för de som på ytan tycktes hantera isoleringen väl. Den isolering vi ser nu i samhället kan påverka människor på ett liknande sätt”, säger Trangerud som ofta hade patienter i isolering på grund av infektioner, när han arbetade i sjukvården.
Upprätthåll de dagliga rutinerna
Efter att ha följt patienter i isolering över tid blev det mycket tydligt för Hanne hur viktigt det är att upprätthålla de dagliga rutinerna.
”Ett av de viktigaste råden som jag gett patienterna för att överleva var att de måste hålla på rutinerna i vardagen, som att gå upp i vanlig tid, äta frukost, lunch och middag, klä på sig, sminka sig och hålla sig aktiva.”
”De här råden är lika viktiga överlevnadsråd nu och gäller för alla. Vissa känner att det här går utmärkt under en kortare period, innan saker och ting börjar glida iväg. Då är det viktigt att vara strikt med rutinerna. Vi kan göra mycket för att ta hand om oss själva, men vi får inte glömma alla som kan behöva hjälp med just det för att klara sig igenom vardagen”, säger Hanne Trangerud.
Text: Berit Kvifte
