Läkaren Per Farup vill ha bättre diagnostiska verktyg och biologiska markörer, för att identifiera irritabelt tarmsyndrom (IBS). TV Helse träffade Farup 2017, under Lab1s symposium angående tarm- och matintoleranser. Se video nedan.
Text: Birthe Storaker, TV Helse Norge, ”Hvordan stille en sikker diagnose av irritabel tarmsyndrom (IBS)?” | Översättning: Madeleine Lidman för TV Helse Sverige
Per Farup är professor vid enheten för tillämpad klinisk forskning, fakulteten för medicin- och hälsovetenskap vid NTNU och forskningsrådgivare på sjukhuset Innlandet HF – Gjøvik i Norge. Farup är specialist inom internmedicin och matsmältningssjukdomar och har funktionella mag- och tarmsjukdomar som forskningsområde. Han forskar kring irritabelt tarmsyndrom och har publicerat ett stort antal forskningsartiklar.
I sin föreläsning ställer Farup frågan: ”Hur kan vi ställa en säker diagnos och hjälpa patienten?” De tester som används idag inkluderar:
- blodprover,
- tarmfunktion,
- hjärnans funktioner (bilddiagnostik),
- markörer i avföring,
- tarmväggarna och
- psykologiska symptom.
Biomarkörer används för diagnostik, kategorisering, stadieindelning av sjukdomen, prognos och mätning av behandlingseffekt.
Diagnosen irritabelt tarmsyndrom baseras på typiska symptom, efter att andra sjukdomar uteslutits. Det är en biopsykosocial sjukdom med en mångsidig sjukdomsbild. Orsaken är okänd och sjukdomsprocessen har en väldigt komplex patofysiologi. Det är inte en enda sjukdom, utan flera sjukdomar med en vanlig symptombild. Därför är det önskvärt med en biomarkör för att bekräfta diagnosen.
Även om ett stort forskningsarbete har genomförts, finns det idag ingen biomarkör som är lämplig för användning i sjukvården. Ytterligare forskning kommer förhoppningsvis att komma fram till en kombination av typiska symptom och ett begränsat antal biomarkörer som kan användas diagnostiskt.
De så kallade Roma IV-kriterierna (PDF) används idag för diagnostik av irritabelt tarmsyndrom. Ett kriterium är återkommande buksmärta i genomsnitt en gång i veckan under de senaste tre månaderna, kombinerat med två eller flera kriterier relaterade till avföring, som har att göra med förändringar i avföringshastigheten eller med förändringar i avföringens konsistens.
Text: Birthe Storaker | Översättning: Madeleine Lidman
