DEBATT. “År 2006 mådde jag så psykiskt dåligt och hade gjort så under en väldigt lång tid, att jag var beredd att göra vad som helst för att få lindring av mina besvär.” Det skriver Carina Lundgren som blev övertygad om att ECT-behandling är en “mirakelmetod” mot depression. Istället blev hon skadad för livet medan myndigheterna ignorerar de dåliga resultaten av ECT. 

Text: Carina Lundgren | Temabild: Depression och minnesförlust. Foto: ShiftGraphiX. Licens: Pixabay.com (free use). Kvinnan i fotot är inte samma som skribenten.

Min läkare på Psykiatriska öppenvårdsmottagningen kom med förslaget att jag skulle få ECT-behandlingar. Jag blev väldigt lättad och kände att nu äntligen kommer jag att bli hjälpt. Min dåvarande läkare var väldigt förstående och förtroendeingivande, men givetvis var jag orolig att ECT inte skulle hjälpa mer än de otaliga mediciner jag hade prövat.


Jag fick, som jag uppfattade det, garantier för att ECT skulle hjälpa. Det var en “mirakelmetod” mot depression. Det kändes ju lite oroande att få elstötar genom hjärnan, men läkarna försäkrade att den enda biverkan som kunde uppstå var tillfällig, övergående minnesproblematik.


Ingen förbättring – bara försämring

Jag var inskriven på sjukhuset under veckorna. På helgerna hade jag permission och då fick jag vara hemma med familjen. Jag orkade inte så mycket hemma, men det var ju givetvis skönt att få umgås med mina barn, som jag saknade enormt under veckorna.

Det var ECT-behandling på morgonen, måndag, onsdag och fredag. Efter de första behandlingarna hade jag inget större hopp om att detta skulle hjälpa, men jag var beredd att fortsätta. Jag blev allt mer orolig efter varje omgång, eftersom jag inte kände någon förbättring.

Efter några behandlingar upplevde jag minnessvårigheter och det påverkade min förmåga att tänka klart. Personalen hävdade att det var normalt och skulle snart gå över. När jag hade fått 9 behandlingar och ingen förbättring hade uppnåtts, avslutade man terapin och satsade istället på olika antidepressiva mediciner.

Två år senare, hösten 2008, var det dags igen. De medicinkurer jag fått under dessa två år hade inte hjälpt nämnvärt och jag mådde nu lika dåligt igen. Jag hade samma läkare som tidigare som nu på nytt rekommenderade ECT. Man planerade nu för 15-20 behandlingar samt uppföljnings-ECT efter det. Trots flera behandlingar ingen förändring. Efter 20 behandlingar avbröts ECT. Ingen förbättring hade då upplevts.

Minns ej ansikten, kan inte fokusera eller läsa normalt, saknar närminne och äldre minnen

Nu är det 10 år sedan jag fick min senaste ECT. Den kortvariga, övergående minnesförlusten finns fortfarande kvar. Jag har börjat arbeta igen på min gamla arbetsplats, som sekreterare på ett större företag med mycket kundkontakt.


Jag har svårt att göra ett bra jobb. Koncentrationssvårigheterna gör att jag inte kan fokusera på en uppgift. Jag känner inte igen människor och har stora problem med att koppla namn till ansikte.


Människor runt mig börjar ju undra vad som är fel på mig, eftersom jag inte kan hålla koncentrationen vid ett vanligt samtal. Minns inte på eftermiddagen vad vi pratade om på förmiddagen. Jag kan helt enkelt inte sköta mitt arbete och distanserar mig från kollegor.

Jag kan inte läsa en bok eftersom jag inte kan fokusera. Jag skulle kunna se samma film om och om igen eftersom jag aldrig minns vad som händer. Min sambo får ständigt frågor om jag har gjort det, varit där eller när något hände.


Det är oerhört svårt med att sakna närminne. Det gör vardagen väldigt problematisk. Jag saknar dessutom flera år av mitt liv. Min yngste son föddes 2002 och det minns jag inte. Resor som vi varit på är helt borta.


Ansvariga myndigheter ignorerar

Allt känns helt främmande hur mina anhöriga än försöker berätta för att jag ska minnas. Allt detta leder till en otrolig skam. Det i sin tur ger ångest, ångest för att jag inte fungerar. Och det är något jag tvingas leva med, för all framtid.

Jag har tagit upp mina besvär med min kontaktperson i vården och med läkare. Ingen tar det på allvar. Jag har anmält mina problem till LÖF, men fått avslag.

Ingen jag pratat med inom vården vill ställa upp och erkänna att ECT ger bestående men. Är jag ett undantagsfall? Med tanke på det kontaktnät jag har med andra ECT-patienter så är jag övertygad om att jag inte är det. Vi är många.

ECT ges fortfarande till barn, gravida, äldre och under tvång, förutom till alla andra patienter som mår psykiskt dåligt. Detta är fruktansvärt men görs på uppmuntran av Socialstyrelsen. Trots att det finns bevis för att bestående skador existerar fortsätter detta. Trots all information om skador förespråkas ECT av läkare, som dessa människor med psykisk ohälsa litar fullständigt på.

Detta måste få ett slut!

Text: Carina Lundgren

Relaterat

9 Kommentarer

  1. Jag blev mycket illa berörd och ledsen för din skull, Carina, när jag läste om hur du blivit så illa behandlad med ECT, mediciner etc. Du skulle ha blivit hjälpt, inte sjukare. Du skriver inte vad ditt problem var från början, bara att du inte “mådde bra.” Att läkare feldiagnoserat dig råder det tydligen ingen tvivel om.

    Om du led av fysiska skador efter en olycka och därför var i konstant smärta och blev deprimerad borde det ej lett till ECT-behandling. Det är den mest drastiska behandling som kan tas till . Mera liv har förstörts av ECT än om den inte gjorts alls.

    Hemingway skulle få bot för sina migräner med ECT. Istället vispades hans hjärnceller om så ordentligt att han förlorade sin största talang, att kunna författa. Han tog livet av sig när han ej längre kunde finna ord att skriva. Skådespelaren Robin Williams fick också ECT-behandling för sin depression. Han hade fått veta att han led av en cancer vilket gjorde honom deprimerad. Efter ECT-behandlingen kunde han ej längre fungera som skådespelare, komiker; han hängde sig. ECT-behandling har bevisats medföra mera skada än nytta.

    Om du mådde dåligt psykiskt kunde det eventuellt ha avhjälpts med en kombination av psykoterapi och ändringar i livsstil, kost, även byte av jobb. Jobb man ej trivs med är mycket ofta en underliggande orsak till depression men man vägrar att erkänna det ty man är ekonomiskt beroende så törs inte lämna det. Ju längre man väljer att stå ut med otrivsel i jobbet ju värre blir depressionen.

    Du har nu fått även dina arbetsmöjligheter ytterligare förstörda av ECT-behandlingen iom att du ej längre kan koncentrera dig och har förlorat så mycket av ditt minne att du ej kan fungera som du borde där. Att din depression återkommit är ju inte att undra på. Och du är fortfarande kvar där vilket bara kommer att fortsätta att göra den värre. Depression leder till fysiska smärtor om den ej kan bli avhjälpt. Det verkar som om du nått det stadiet för länge sedan.

    En mycket god vän till mig, en kvinna som just fyllt 60, fick ECT-behandling för lite över ett år sedan. Behandlingen var ej så omfattande som din, bara två veckor på sjukhus och konvalescens hemma (“sjukskrivning” är ett okänt begrepp i USA). Inga vidare ECT-behandlingar mao.

    Varför hon fick ECT-behandling berodde på att hon led så av fysisk smärta efter ett fall där hästen hamnat ovanpå henne och brutit hennes rygg. Det hände för över 10 år sedan men flera operationer hade bara hjälpt så mycket och hon var fortfarande i konstant smärta. Mediciner hjälpte inte och hon blev beroende av några, sk “opiate dependency”. Det ledde till att hon ville sluta med dem men istället blev kolossalt deprimerad och fick tom hysteriska anfall av frustrering och återkommande smärtor. Hennes äktenskap led kolossalt av det, nästan brast. Det var endast DÅ som hennes läkare, med konsult av specialister, rekommenderade ECT. Hon blev upplyst om vad hon kunde vänta sig och var då så desperat att bli av med smärtorna att hon gick med på behandlingen.

    Vi har varit vänner i över tio år, har varit på semestrar tillsammans med våra familjer och andra vänner under den tiden, umgåtts ofta hos varandra med gemensamma intressen och hobbyn. När jag först såg henne efter sjukhusvistelsens för ECT kände hon inte igen mig! När vi pratade kom hon inte ihåg någonting som vi gemensamt erfarit före ECT. Hon hade också blïvit försäkrad att minnesförlusten var bara “tillfällig” och att det skulle bli bättre vartefter.

    Det är nu över ett år sedan hennes ECT-behandling och vi har träffats många ggr sen dess vid middagar, fester, shoppingutflykter, kaffe i köket. Hennes minne har blivit bättre faktiskt. Hennes utsikt på livet som var så förstörd av depression och smärtor före ECT har ljusnat ty de obehagliga minnena av hysteriska episoder i äktenskapet är borta. Hennes förhållande med sin man har genomgått en stor förändring till det bättre, de står varandra nära igen, utan de förra svårigheterna som hon nu ej minns.

    Smärtorna har lindrats med andra ej opiatiska läkemedel, hennes kost och vitamintillskott har hjälpt enormt. Hon är ej längre deprimerad och fungerar nu nära normalt, kan tom köra egen bil ensam till shopping, terapi och läkarbesök utan rädsla att göra fel eller riskera sig och andra. Fysisk och psykisk terapi varje vecka förbättrar hennes tillstånd lite i taget.

    Under de senaste 6 månader har hon med make stått värd för tre stora helgdagsfester i sitt hem med över ett dussintal gäster och full buffet lagad av dem med hjälp av vänner. Det är något hon ej skulle kunnat ens föreställa sig att göra för ett par år sedan. Hon har fortfarande minnesförlust på en del saker men har repat sig så enormt att hon inte bara fungerar på nästan alla cylindrarna sas men också är av med de värsta smärtorna och har blivit av med depressionen.

    Därför tror jg tror att ECT eventuellt kan hjälpa vissa människor om det är gjort med stor försiktighet och andra terapier också används för att komplettera det.

    På din beskrivning verkar det som om ECT gjordes alldeles för hårt och för mycket, och, att, enligt din egen berättelse, det nog inte skulle ha varit nödvändigt för dig alls. Läkarna överdrev behandlingen som då helt misslyckades.

    Om du istället fått rätt diagnos och behandling för vad som du “mådde dåligt” av, som mycket väl må ha varit en fysisk kondition som kunde ha avhjälpts, även botats, med andra oinvasiva metoder, skulle du aldrig ha behövt lida så.

    Det finns många syndromer som rutinligt feldiagnoseras av läkarvården ty de liknar vanliga fall av depression som de ej kan förklara annars. Så vården kastar alla de vanligaste medicinerna och metoderna på dessa syndromer och hoppas att något hjälper. Ingen bryr sig längre om att undersöka VAD som kan underligga symptomen och lidandena.

    Kända ärftliga konditioner går i släkter från fäder till döttrar (psoriasis), och mödrar till söner (leukemi), men många andra som är sällsyntare diagnoseras aldrig eller endast vid obduktion när det är för sent.

    Min bror led av en ärftlig syndrom som orsakade hans förtidiga bortgång vid 63.5 års ålder. Vår mor som aldrig blev diagnoserad men led hela sitt liv av den dog utan ens rätt diagnos vid obduktion.

    Den heter Ehler’s-Danlos Syndrom (EDS)som lär överföras från moder till son, därnäst från son till dotter. Efter min brors bortgång konstaterades det vid hans obduktion att mor troligtvis varit bärare av EDS. Det fanns ingen annan förklaring för hans förtunning av bindväven runt aortan som plötsligt brast i en ‘aortic dissection’. Syndromen är känd men diagnoseras väldigt sällan. Amerikanske skådespelaren John Ritter avled också av aortic dissection, likaledes vid 63 års ålder som lär vara den vanligaste åldern när det händer.

    EDS imiterar många andra åkommor och förekommer dessutom i tre kända varianter. Det gör att EDS är något som är mycket långt ner på läkarnas lista av åkommor att ställa diagnos på. Andra, vanligare åkommor står högre på listan och och de vanligaste läkemedlen skrivs ut för dem även när de är fel.

    Allt detta, Carina, för att bara säga till dig: Ge inte upp. Sök flera åsikter på vad du verkligen må lida av. Dr Erik Enberg är en svensk läkare som ofta bidrar här på TV-Helse om vården i Sverige. Kanske du kan nå honom på något sätt för att få råd om bättre vård för dig i fortsättningen. Lycka till!

  2. Har arbetat vid en psykiatrisk öppenjourmottagning och läst, många, många journaler samt talat med än mer patienter. Ofta stöter man på förkortningen ECT i journalerna, så ofta att man inte längre reagerar. Man vänjer sig. Tror också att personalen över lag; från skötare till läkare är rätt uppgivna. Den nya psykiatrireformen bygger på multi diagnostisering och korta, korta behandlingar i olika program beroende på diagnostisering.

    Tror att det gäller att helt överger psykiatrin åt sitt öde. Satsa på rätt diet, träning och kosttillskott. Kultur. Litteratur. Att anstränga sig, allt vad det går. Lev inte heller i det förflutna. Blicka alltid framåt. Det enda du påverka är din framtid, det som har varit har varit.

  3. detta universum är baserat på energi. Sinnet är ett paket av energi. Energi är svårt att se med ögat. Så emperi får gälla för stunden. Emotion är en energipotential. Energier ändrar potens när de vandrar mellan poler. Energier som inte vandrar hålls i laddad tillstånd såsom i en kondensator eller sjö högre upp. Ett fixt emotionellt tillstånd är energi i kaotiskt instängt tillstånd (som i ett batteri). För att skapa en för ändring måste laddning kunna laddas ur mot en annan pol. Således måste man i terapi jobba med två poler med olika potens. T.ex. är sorg kontra entusiasm en potensskillnad. Minnesbild kontra faktisk materia är en potensskillnad. En mycket enkel terapiform är att flytta ett handstort föremål mellan två samma punkter på ett bord under en längre tid (>25tim.). En annan är att hugga ved, vilket är handling kontra materia. 2 poler igen! Subjektiva terapier som att se på minnesbilder etc. är ett senare steg.
    Detta förstår en elektriker på tio sekunder!!

  4. Er selv utd psykiatrisk sykepleier og lærer ..Og har fått livet mitt ødelagt av ect ….Tøfft av noen å stå fram 👏👏👏

  5. Som nämndeman i förvaltningsrätten har jag varit med flera gånger och dömt människor till tvångsbehandling med EST samt att psykiatrikerna fått dille i att sätta diagnos bipolär på varannan person.
    Jag själv anser att elchocker hör 17-1800 talets galna psykiatriker… I nutid helt idiotiskt, man tappar minnet.

    Jag förstår inte hur läkarkåren kan tillåta detta, som är förbjudet i många andra länder.

  6. Många människor som har fått svåra skador efter ECT-behandlingar. Deras liv har blivit förstörda. Se denna sida: http://www.elchocker.se

    Hemska vittnesmål och filmade vittnesmål som visar att deras liv har slagits i spillror av ECT. Anhöriga har också drabbats hårt.

    Se t.ex denna film om hur Ankis son blev skadad av ECT: https://youtu.be/1s_8slIBAoE

    IVO och Patientförsäkringen har fått mängder med anmälningar och betalt ut skadestånd i flera fall.

    Socialstyrelsen har erkänt att det finns risk för bestående skador efter ECT och gett ut direktiv till sjukhusen att hjälpa de som har fått minnesskador.

    Det finns flera vetenskapliga studier som dömmer ut ECT-behandlingarna.

    Allt detta borde psykiatrin informera patienten och anhöriga om innan behandlingen men det sker tyvärr inte enligt många vittnesmål. Istället sker påtryckningar och övertalan för att patienten skall gå med på ECT.

    Sverige är bland de värsta länderna i världen per capita med att ge ECT till bla. barn, gravida, äldre och under tvång. Det finns länder i världen där denna behandling inte används eller mycket lite.

    Livsviktig information om ECT: http://www.ect-behandling.se/livsviktig-info-ect-behandlingar/

    Satsa på och lyft fram alternativa behandlingar istället!

  7. Fantastisk Peter Larson som kjemper denne kampen👍👍Vanskelig for skadede personer å gjøre det 👏👏👏

Kommentera