Fluor i familjens dricksvatten har fått Jon-Are Venås att ända sedan barndomen kämpa med dålig tandhälsa. Till stor del beroende på för mycket fluor i familjens dricksvatten, som de hämtade från sin egen brunn. Det orsakade stora skador på tänderna, trots att han var flitig med tandborsten. Till slut gav han upp när det inte fanns några tänder kvar att borsta.
Text och video: Arnt-Olav Enger, ”Tennene ble ødelagt av for mye fluor i drikkevannet” | Översättning: Madeleine Lidman
TV Hälsa träffar Jon-Are på Budapest-kliniken i Tønsberg där han ska dra ut de sista tänderna i underkäken, så han kan få en anpassad tandprotes till dess han får sina permanenta implantat.
Jon-Are berättar hur hans svåra situation har påverkat livet socialt och i jobbsammanhang. Det har lett till att han medvetet försökt dölja munnen och det faktum att han saknar tänder. ”Jag kommer inte ihåg när jag log sist”, säger Jon Arve. ”Det har varit väldigt påfrestande”.
Läs mer: Hur du blir av med blödande tandkött
Prisförslag från tandläkare på mer än 300 000 norska kronor, har gjort det nästan ekonomisk omöjligt för Jon-Arve att få tillbaka sitt leende. Han säger att både han och hans far övervägde behandling utomlands, då de hört talas väldigt mycket om Budapest-kliniken. Till slut kom de i kontakt med Budapest-kliniken i Tønsberg (som öppnade i februari) och de ville ge Jon-Are en hjälpande hand, genom att ge honom den omfattande tandvårdsbehandling han behövde.
”Jon-Arves historia berör oss väldigt mycket”, säger Kjerstin Johansen, klinikchef på Budapest-kliniken i Tønsberg. Vi ville hjälpa honom eftersom han är ung och hans situation inte är självförvållad.
Läs mer: Tandlossning ökar risk för cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar
Jon-Are har bara gott att säga om hur han blev mottagen och behandlades på Budapest-kliniken och säger att han har tagits väl hand om av tandläkarna och de andra som arbetar där. Se hur det gick med honom i videon nedan!
Text och video: Arnt-Olav Enger
Hur kom fluor in i den egna brunnen? Sattes det till av familjen, eller?
I Sverige på 1950-talet forskades det i tandhälseresultat efter fluortillsats i det allmänna dricksvattnet i vissa större städer. Norrköping var en. Vad jag minns ha läst så tillsattes fluor i en del av staden men ej i en annan på sena 1940- eller tidiga 1950-talet.
Sen studerades tandhälsan på befolkningen som gått till skoltandläkaren sen första klass, upp till mogen ålder. Det visade sig att i den stadsdel där fluor tillsatts i vattnet hade befolkningen avsevärt bättre tandhälsa än i den andra stadsdelen där fluor ej tillsatts.
Själv växte jag upp i delen där fluor fanns i vattnet. Hur jag vet det är en annan historia men jag fick veta det av en insides källa. Jag hade endast en dålig tand när jag var 9 år, ett litet hål, fyllt av skoltandläkaren.
Min yngre bror (med 8 år) hade inte ett enda problem med varken tänder eller tandkött. Han fick en tand vårdad när han var 45, ett hål fyllt, tror jag det var, hade världens finaste tandhälsa alltså.
Min yngre syster hade som jag en och annan tand vårdad innan vi var 20 ungefär.
Så varför så stor skillnad på tandhälsa hos barnen i samma familj då?
Det hade ju visat sig efter över 20 års forskning i en stad (med c:a 94.000 invånare på 1950-talet) att om fluor fanns i dricksvattnet hjälpte det avsevärt att hålla tänder och tandkött friskt, med god hygien förstås.
Men det var en annan detalj som vi i vår familj tror gjorde den största skillnaden på hur friska våra tänder och munnar var:
Sötsaker! Jag och min syster tyckte om sötsaker, snask som kola, choklad samt åt bullar, kakor, tårta, bakelser. Vi gillade vårt snask och använde en god del av våra fickpengar till det.
Vår lillebror däremot hade gjort ett avtal med våra föräldrar: Han lovade dem att aldrig röra vid något som had socker i det om de bara satte in fem kronor i veckan på hans sparbanksbok!
Hans ”polare” hade samma avtal med sina föräldrar, fadern var läkare. Den familjen höll strikt på att ej ha socker eller andra sötmedel i kosten. Vår brors kompis hade jättefina tänder liksom hela hans familj som bodde i samma lägenhetsbyggnad som vi.
Och vi alla had fluor i dricksvattnet sen barndomen tills vi barn flög ut när vi var just under 20 år.
Så här är min undran: Var Jon-Are den ende i sin uppväxtfamilj som fick så dåliga tänder? Och åt Jon-Are mycket sött när han växte upp? Gjorde resten av familjen det med? Hur var deras tandhälsa jämförd med hans?
Att enbart skylla på fluor i vattnet för att ha fått dålig tandhälsa tror jag inte täcker hela historien. Fluor i vattnet skulle styrka munnens hälsa, tänder, tandkött, ej skada, bevisat i stora stadsstudier för så länge sedan.
Men kost med socker i sen barnaben har alltid visats ha detrimental effekt på tänder, tandkött. I min åsikt är det därför aldrig bara en orsak att vissa människor blir sjuka av något som andra ej blir.
Kalciumfluorid finns i berggrunden på vissa platser.
Fluor är ett gift som man inte vill ha i sig mer än ytterst lite av. Det stör enzymreaktioner i kroppen, kalkar till viss del igen hjärnan och sänker redan vid en halt av 0.3 till 3 miljondelar (ppm) IQ hos barn, genom att arbetsminnet och närminnet försämras. Sömnen försämras med 200 procent vid en ökning per liter med 0,5 mg. Tändernas emalj blir starkare på ytan av fluor, men porösare invändigt. Det är andra näringsämnen som gör tänderna starkare, till exempel magnesium, bor och strontium, D3, K2 och C-vitamin.
Dr Mercola anger följande negativa hälsoeffekter av fluorintag https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2014/05/13/water-fluoridation-dental-health.aspx:
Increases lead absorption
Disrupts collagen synthesis
Increases manganese absorption, which is also linked to lower IQ in children
Crippling skeletal fluorosis and bone fractures
Genetic damage and cell death
Increased tumor and cancer growth
Disrupts immune system
Inhibits antibody production
Brain damage and lowered IQ
Dementia
Arthritis
Severe eye problems, including blindness
Impaired thyroid function
Bone cancer (osteosarcoma)
Inactivates 62 enzymes
Muscle disorders.
Tack @Per, jag har också läst om hur fluor i höga mängder är giftigt; det har varit känt länge. Därför förundrar det mig att brunnsvattnet hemma hos Jon-Are ej undersökts?
Jon-Are är ju en ung man så måste ha växt upp där under de senaste 20-25 åren? Om så dåliga tänder skapats under den tiden undrar man varför brunnsvattnet ej testats för fluor och/eller annat skadligt innehåll, blyhalt t ex, då?
Här har vi egen brunn på en landsbygdstomt (i Norra Florida, USA) dör vi bott i nu nära 13 år. Vi testade vattnet innan vi ens tänkte på att köpa egendomen och gör det nu en gång om året. Vårt lokala kommunförvaltningsj´kontor tillhandahåller vattenkvalitetstestning för USD 10. Vi tycker det är värt att göra för hälsans skull.
Å andra sidan kan man få dålig munhälsa av mycket i livet. Hade en manlig släkting som förlorade alla sina tänder i en infektion innan han ens fyllt 25. Det fastställdes aldrig vad som orsakat infektionen. Han hade växt upp i en då ganska nybebyggd bättre förort en bit utanför Stockholm, med kommunalt vatten och avlopp. Hans föräldrar hade inga tand- eller munproblem vad jag minns. Familjen bodde där sen 1935, när han var född, till slutet av 1960-talet.
Allmänheten är inte informerad om att fluor är skadligt. De som vet om att fluor är skadligt är inte informerade om att ämnet ofta finns i berggrunden och därmed i dricksvattnet från egen brunn.
Det finns en desinformation om att fluor från berggrunden, kalciumfluorid, är ofarligt, att det bara är natriumfluoriden i industriellt framtagna dentalprodukter som skadar. Detta är alltså fel.