Humle är släkt med cannabis. Växten används vid ölbryggning och för att stärka matsmältningen. Humle har även psykoaktiva egenskaper precis som cannabis och fungerar därför som rogivande sömnmedel. Ett speciellt användningsområde är dämpning av den manliga sexdriften.

Text: Arnt-Olav Enger, “Humle – Ølbrygging og plantemedisin” | Översättning: Madeleine Lidman | Redigering: Torbjörn Sassersson | Humle. Foto: Andre Klimke. Licens: Unsplash.com (free use)

Ölbryggning

Det kan till att börja med vara underligt hur denna långa, gängliga, ranka växt har fått namnet humle, men när man tittar närmare på de mjuka, ulliga honblommorna blir jämförelsen mer tydlig. Namnet härstammar troligen från det latinska ordet, som i sin tur möjligen är en omskrivning för ett germanskt ord för något som bär frukt.

I Centraleuropa blev humlen allmänt känd på 800-talet, då det var en vanlig växt i de tyska klosterträdgårdarna. Den blev “upptäckt” i Skandinavien först sedan kunskapen om dess användning spridit sig hit på 1000-1100-talet och tog snabbt över platsen som den dominerande kryddplantan i öl, där den ersatte bland annat pors och skvattram.

Humle har flera fördelar när man brygger öl. Den ger en fin, färsk kryddig smak, den underlättar jäsningen och sist, men inte minst: den ger inte obehagliga biverkningar, något som skvattram var känt för. Enligt den tyska renhetslagen från 1516 ska öl enbart bryggas på malt, humle och vatten och det efterlevs fortfarande i hög grad.

Humle är släkt med cannabis och brännässla

Det lagstiftades om krav på humleodling under medeltiden i Danmark, Norge och Sverige. Humleplantan odlades genom att man satte ned en hög stång vid varje planta som den kunde slingra på. Användningen av humle blev så pass stor och omfattande att nästan alla stora gårdar anlade en humleodling.

I Sverige beslutades att varje gård skulle ha 200 sådan stänger och skatten betalades delvis med hjälp av humle. Förutom att användas i öl användes humlen även som textilplanta. Den ersatte linne, på samma sätt som hampa (som är en nära släkting) och nässlor. Stammarna lades i vatten så att de löstes upp och fibrerna kunde skiljas ut.

Humle. Foto: Elevate. Licens: Unsplash.com (free use)
Humle. Foto: Elevate. Licens: Unsplash.com (free use)

Växer i rekordfart – en halv millimeter per minut

På våren är färska skott en god grönsak, med aromatisk fin smak. Vissa källor säger att användningen som grönsak är äldre än användningen som ölkrydda. Honblommorna och hanblommorna sitter på var sin planta hos humlen. Det var inte alla humleodlarna på det klara med en gång i tiden. De trodde att humlen bytte kön med åldern. Även om humleplantan inte har ett särskilt iögonfallande utseende, har den ändå placerat sig i den inhemska botaniska rekordboken: Inga andra svenska växter, växer lika snabbt som humlen.

Den vissnar ner helt på hösten och växer inom några korta sommarmånader till en höjd av 5–6 meter. Plantan kan växa ungefär 18 cm per dygn och under den mest aktiva växtsäsongen, växer den ca en halv millimeter per minut på kvällarna. Därmed slår den överlägsen en annan “snabbväxare”, nordisk stormhatt.

Humlens otroliga förmåga att växa snabbt – växtkraft och gängliga utseende, sätter sin prägel på många kustskogar. Träd och buskar kan vara fullkomligt övertäckta av humlestänger med stora, spretiga löv och växten sprider sig ofta även längs marken. När du dyker in i den oframkomliga vildmarken i en sådan skog under sensommaren, kan du lätt få känslan av en ångande regnskog vid ekvatorn.

Humle har medicinska egenskaper

Humle var inte bara en ren bruks- och nyttoplanta. Redan tidigt under medeltiden upptäcktes det att den även kunde ha en medicinsk effekt. Det var välkänt att doften fungerande sömngivande och sövande. En illustration av detta finns i en berättelse från 1800-talet. Där berättas det från en prästgård att hela tjänarstaben samlades runt humlestängerna under septemberkvällar och noggrant plockade honblommorna.

“Och det arbetet var väldigt sömngivande och för att hålla ögonen öppna, uppmanades var och en att berätta en forntidssaga. Alla hade förberett sig på det och den som hade något roligt att berätta sparade det till humlekvällarna.”

Man hade också tidigt kännedom om att kvinnor som arbetade med att skörda humle hade menstruationsrubbningar, ofta på grund av hormonpåverkan.

Om vi ​​tar bort några täckblad på den kvinnliga honknoppen kommer det fram flera samlingar av små gula hartskorn. Detta kallas lupulinkörtlar och de gula kornen, lupulinet, består av ett hartsämne som är rikt på de bittra ämnena humulon och lupulon.

Vid lagring bildar de isovaleriansyra och detta ämne är känt för sin lugnande effekt. Det är samma substans som också finns i valerianarot. Det visar sig också att det finns relativt stora mängder fytoöstrogener i humpleplantan, växter som fungerar på samma sätt hos människor som östrogenhormoner. Det är således inga svårigheter att förklara de observerade effekterna från dessa ämnen.

Även idag är humle aktuell inom växtmedicinen. Den används främst som ett milt lugnande och sömngivande medel, men har också god effekt som ett bittert medel vid dålig matsmältning. Ett speciellt användningsområde är dämpningen av manlig sexdrift. Vanligtvis beror detta på östrogenämnena, som är kända för att motverka effekten av det manliga testosteronet, men det kan också dölja andra hormonsubstanser i plantan som fungerar på samma sätt. Tidigare gavs humle till män med gonorré och syfilis, förutom till sexuella avvikare och potentiella sexualförbrytare, för att de skulle hålla sig stanna på mattan.

Män med högt intag av öl, kan ibland uppleva samma effekt, utöver den något lättare utvecklingen av markerade “bröst” (gynekomasti) och stor mage – ölmage.

Nordiska Genbank

Nordisk Genbank har samlat in växtmaterial från odlad humle från Norge och därmed fått en rik samling av humle med varierat innehåll av smakämnen som har analyserats och karakteriserats. I början av 1900-talet hade Hjeltnes Gartnarskule i Ulvik (Norge) provodling av humle från Carlsberg Bryggerier i Köpenhamn. Det blev inte någon framgång vid den tiden, men lokal kommersiell odling har så smått börjat på nytt med anledning av att fler och fler mikrobryggerier vill ha närodlade råvaror.

Sammanfattningsvis om humle

  • Latin Humulus lupulus, tillhör hampafamiljen. Humulus kommer från germanska Humela – fruktbärare lupulus och betyder liten varg, vilket syftar till att plantan kryper på marken och kväver all annan vegetation.
  • Honblomsterstängerna har ett kungligt utseende, hanblommorna syns i klasar och är små och oansenliga.
  • Vanlig i småskogar längs kusten från Oslofjorden till Trøndelag, men odlades tidigare hela vägen norrut till Lofoten.
  • Flerårig, tvåbyggare.
  • Längd upp till 6 meter hög (vid odling). Stängeln lindar sig runt träd och buskar, hela tiden till höger och har grova, vassa hår som gör att den fäster.
  • Bladen är kraftig uppdelade i tre flikar.
  • Ingredienser: De bittra ämnena humulon och lupulon och fytoöstrogener.
  • Humle används som sömnmedel.
  • Ingå i östrogenhämmande medel.
  • Används som ett bittert medel vid dålig matsmältning.
  • Humle är en mycket viktig ingrediens vid ölbryggning
  • Användning som textilväxt.
  • Välsmakande grönsak
  • Skuggbeständig prydnadsväxt

Text: Arnt-Olav Enger

Källa och relaterat

Kommentera