Läckande tarm kan förstöra hjärnans funktion – Kosten avgör

0
6942

Detta säger näringsexperten Dag Viljen Poleszynski till TV Helse. Han stödjer Karl Reicheldts – forskare vid Oslos universitets – och hans teori som går ut på att läckande tarm kan förstöra hjärnans funktion.

“En hypotes är att det vid fel kosthåll skapas peptider i tarmen som är främmande för oss. Och eftersom många har läckage i tarmen kommer dessa in i blodbanan, upp i hjärnan och förstör hjärnans funktion”, berättar Poleszynski.

Poleszynski tillägger att detta kan ha ett samband med till exempel autism och schizofreni. Det kan även bidra till förvärring av MS och en rad andra autoimmuna tillstånd.

Han berättar vidare att man kan reagera på mat utan att ha de klassiska allergi-symtomen. Reaktionerna kan komma i form av luft i magen, trötthetskänsla, högre puls och en generell känsla av obehag.

“Orsaken är att mycket av maten vi äter idag är främmande för oss. Förr i tiden åt vi inte spannmål och vi drack heller inte mjölk för 10 000 år sedan. Vi fick inte heller i oss socker. I ett evolutionärt perspektiv är detta ny mat”, säger han.


Vår kropp är väl anpassad en miljö som inte innehåller besprutningsmedel, kemikalier eller raffinerade matvaror. Då vi var jägare och samlare, åt vi maten färsk såsom den var direkt från naturen och vi hade förmodligen en annan, mer balanserad tarmflora.


“Kemiskt jordbruk kan bära skulden för det: för 60 – 70 år sedan var all mat ekologisk. Den gången då man på sommaren producerade mjölken uppe på fjället kärnades mjölken naturligt. Korna betade naturligt och mjölkprodukterna blev naturligt syrade.

Folk drack inte sötmjölk, utan man drack vassle och naturligt syrade produkter liksom surmjölk. Detta var en viktig källa till naturliga bakterier. Efter att man började pastörisering av mjölk ser vi att mjölken ruttnar eftersom den blir invaderad av andra bakterier.

Man har där avlägsnat det naturliga bakteriesubstratet som finns i naturlig obearbetad mjölk”, säger han.

Att kosthållet påverkar hjärnan är det inget tvivel om.

Text: Anna Böhlmark

Kommentera