I förra krönikan gav Jens Jerndal en liten glimt av de allmänna metoder som den globala läkemedelsindustrin använder för att diskreditera alternativmedicinen och blockera dess användning, i synnerhet så etablerade och bevisat effektiva metoder som akupunktur och homeopati. I denna krönika går han in på hur akupunktur ”hanterats” i Sverige. 

Text: Jens Jerndal, fd professor i holistisk medicin | Del 1 – Del 2 – Del 3 – Del 4 Del 5 | Bild på behandling med akupunktur. Foto: JD Lasica, Flickr.com, CC BY 2.0

Jens Jerndal, privat foto
Jens Jerndal, privat foto

De stora mediakoncernerna i världen är alla effektivt toppstyrda av det så kallade militär-industriella komplexet, som Eisenhower varnade oss för och läkemedelsindustrin är en mycket prominent medlem av detta komplex.

Om någon vill påstå att akupunkturen numera är accepterad behandling i Sverige måste jag göra dig besviken. Den akupunktur som tillåtits göra mycket små insteg på våra offentliga sjukvårdsinstitutioner är en matt skugga av verklig kinesisk akupunktur. Den har accepterats som ett slags fysioterapi för vissa enkla ledproblem o.d. De flesta som utövar denna akupunktur inom svensk sjukvård har sannolikt bara fått några månaders träning, i en del fall kanske bara några weekend-kurser.


Jämför detta med att det i Kina krävs tio års studier och praktik för att erkännas som legitimerad utövare av ”Traditionell Kinesisk Medicin”, som visserligen inte bara omfattar akupunktur utan även örtmedicin.


Och betänk sedan att akupunkturen rätt utövad av en fullt utbildad akupunktör förmår bota – och jag menar verkligen bota – de flesta av de sjukdomar som Big Pharmas västerländska skolmedicin betraktar som obotliga och står hjälplös inför.

Akupunktur kan halvera rehabiliteringen för stroke-patienter

Vad beträffar akupunkturens acceptans och användning i Sverige vill jag berätta något mycket intressant som man lyckats sopa under mattan.

Under 1980-talet gjordes en studie på Lunds Universitetssjukhus under ledning av en kvinnlig professor vid namn Johansson, där man förutom den konventionella rehabiliteringen gav akupunktur till en ganska stor grupp stroke-patienter. En lika stor kontrollgrupp fick bara den konventionella rehabiliteringen.

Resultatet blev att vårdtiden för dem som fått akupunktur kunde halveras, jämfört med kontrollgruppen.

Med min kunskap om akupunktur kan jag tillägga, att om det gjordes rätt, så skickades de akupunktur-behandlade patienterna hem, inte bara långt tidigare, utan även i mycket bättre skick än kontrollgruppen, men den aspekten utvärderades inte, så vitt jag vet.

Den materialistiskt och ekonomiskt fokuserade fick även en godbit att suga på: Den halverade vårdtiden kunde översättas till kalla siffror. Jag har inte tillgång till de exakta siffrorna nu, men om mitt minne inte sviker mig rörde det sig om en direkt besparing i vårdkostnaden med c:a 150,000 kr per patient.

Jag fick reda på detta, när Svenska Dagbladet publicerade resultatet flera år efter studiens avslutande. Jag vill minnas att det var i början av december 1992.

Och vad hände? – Ingenting. Det hela begravdes och gav inte upphov till att akupunktur infördes som rutin vid rehabilitering av strokepatienter, ens vid Lunds Universitetssjukhus, där studien genomförts.

Under Almedalsveckan 2014 i Visby lyssnade jag till ett seminarium om just stroke med representanter för sjukvården i Skåne, bl.a. från Lund. Jag tog då upp denna fråga, och frågade varför man inte tagit fasta på den positiva studien i Lund på 80-talet. Något acceptabelt svar fick jag förstås inte, utan ett svamlande om att man måste ha ”evidens” för att kunna införa en ny metod.

Skulle alltså inte resultatet av en patientstudie som den som professor Johansson genomförde i Lund på 80-talet duga som ”evidens”? – Varför brydde man sig i så fall om att göra den?

Min misstanke är att man kan ha genomfört studien i förvissningen om att den skulle ge negativt resultat, så att man kunde avfärda de krav på godkännande av akupunktur som hördes från olika håll. Och när den faktiskt gav ett så övertygande positivt resultat beslöt man sig för att begrava den och glömma den.

Hur den hamnade på Svenska Dagbladets förstasida i december 1992, flera år efter dess genomförande, kunde kanske vara intressant att ta reda på. Men jag har i varje fall aldrig hört den nämnas sedan dess.

Text: Jens Jerndal, fd professor i holistisk medicin | Del 1 – Del 2 – Del 3 – Del 4 Del 5

Föregående artikelJens Jerndal överblickar svensk sjukvård – Lösningarna finns men används inte – Del 4
Nästa artikelUppkomsten av psykisk ohälsa – En fenomenologisk och tvärvetenskaplig modell
TV Hälsa
TV Hälsa är en svenskägd hälsotidning som publicerar artiklar om hälsa, medicin, kostråd, träning och livsstil.

2 Kommentarer

  1. Studie som gav ”fel” resultat begravdes. Samma skedde gång på gång med de studier som jämförde traditionell högfettdiet med s.k. ”prudent” diet, över hela världen. Här kan man verligen tala om ”Tvängs-PK”, då forskare som inte ”gav med sig” och hjälpte till med begravning riskerade att förlora all framtida kredibilitet genom att publicera ”oönskade” resultat. Så låg det nog till även för professor Johansson.
    Vad som pågår bakom kulisserna kan vi bara spekulara i men naturligtvis är det uttryck för samma krafter som styr MIC, läkemedlsindustrin, BIg Food och mycket mer.

Lämna ett svar